Musik på DVD: Coheed & Cambria - Neverender! (2009)
DVD 1: The Second Stage Turbine Blade
The Second Stage Turbine Blade / Time Consumer / Devil in Jersey City / Everything Evil / Delirium Trigger / Hearshot Kid Disaster / 33 / Junesong Provision / Neverender / God Send Conspirator / IRO-Bot
DVD 1: In Keeping Secrets of Silent Earth: 3
The Ring in Return / In Keeping Secrets of Silent Earth: 3 / Cuts Marked in the March of Men / Three Evils (Embodied in Love & Shadow) / The Crowing / Blood Red Summer / The Camper Velorium I: Faint of Hearts / The Camper Velorium II: Backend of Forever / The Camper Velorium III: Al the Killer / A Favor House Atlantic / The Light & The Glass / 21:13
DVD 2: Good Apollo, I'm Burning Star IV, Volume One: From Fear Through the Eyes of Madness
Keeping the Blade / Always & Never / Welcome Home / Ten Speed (Of God's Blood & Burial) / Crossing the Frame / Apollo I: The Writing Writer / Once Upon Your Dead Body / Wake Up / The Suffering / The Lying Lies & Dirty Secrets of Miss Erica Court / Mother May I / The Willing Well I: Fuel for the Feeding End / The Willing Well II: From Fear Through the Eyes of Madness / The Willing Well III: Apollo II: The Telling Truth / The Willing Well IV: The Final Cut / Everything Evil / The Trooper / Devil in Jersey City Medley
DVD 2: Good Apollo, I'm Burning Star IV, Volume Two: No World for Tomorrow
The Reaping / No World for Tomorrow / The Hound (Of Blood and Rank) / Feathers / The Running Free / Mother Superior / Gravemakers & Gunslingers / Justice in Murder / The End Complete I: The Fall of House Atlantic / The End Complete II: Radio Bye Bye / The End Complete III: The End Complete / The End Complete IV: The Road and the Damned / The End Complete V: On the Brink / I Shall Be Released / Welcome Home
En dubbel-DVD inköpt på Media Markt och den är i ett lite udda format för att vara en DVD må jag säga, den är bara nämligen bara obetydligt större än en digipack-CD, ganska tunn och helt i papp, men den går att vika ut sådär fint som du ser på bilden ovan. Tittar lite snabbt på den tror man nog att det är en live-CD, och jag undrar om inte dom i MM-butiken också trodde det, då den stod inbläddrad bland de övriga Coheed-skivorna i hyllan.
Och på tal om Media Markt så måste jag säga att dom har en jävligt bra skivavdelning. Här i Umeå har vi bara har en, (japp en...) skivaffär (eller 1½ om man räknar Garageland) så är utbudet på skivor i det hårdare delen av spektrat som jag mest diggar är minst sagt en aningens skralt, men på Media Markt hittar jag minsann CD:s med både Brutal Ttruth, Agoraphobic Nosebleed, Neurosis och Darkthrone. Synd bara att det ligger så helvetes avsides och långt bort från där jag bor... Och nej, Åhlens skiv-avdelning räknas inte som en skivaffär, dom har ingen koll på musik whatsoever...
Nåja, nog jiddrat om Media Markt och åter till själva huvudnumret. Det är alltså en dubbel-DVD med mina proghjältar Coheed & Cambria inspelad i New York den 22-25 oktober i fjol där dom spelar sina fyra första plattor i sin helhet, en skiva per kväll, inför en helt skogstokig publik. Och det här är ju så vansinnigt och sjukt bra att jag nästan saknar ord, vilket annat band skulle kunna göra nåt liknande? Spela en hel skiva från start till slut? Ja, Rush, Dream Theater, Symphony X eller nåt annat högpresterande proggäng skulle nog fixa det lätt som en plätt, (och har säkert redan gjort det), men annars? Nåt "vanligt" rockband" som kanske redan gjort nåt liknande? Nån som vet? Eller vänta, Iron Maiden och Slayer har väl gjort det?
Som sagt, det här är vansinnigt bra och jag sitter och dreglar stora droppar när bandet förstärkta av två körtjejer och keyboardist drar igenom kalaslåtar som "Welcome Home", "Ten Speed (Of God's Blood & Burial)", "The Suffering", "Feathers", "The Running Free", "Justice in Murder" och många, många fler. Kul också att höra de två första plattorna, dom har jag inte hört så mycket på ska ärligt sägas, har dom bara som MP3 på datorn än så länge (skämmes, men det hände före 1:a april...!), men de plattorna ska såklart inhandlas å det snaraste. Dom hinner också med en klockren cover på Iron Maidens "The Trooper" och en Bob Dylan-cover "I shall be released", då gästas dom på scen av en snubbe vid namn Warren Haynes (Govt. Mule och Allman Brothers) som visar med ackuratess hur en slidegitarr ska spelas. Och så finns det alldeles för lite dubbel-halsade guror inom rockmusiken nuförtiden, Coheeds sjungande gitarrist Claudio Sanchez ser ju skitcool ut när han vevar runt med en sån på scen!
Det enda som möjligen var lite (bara lite) dåligt är att trummisen Chris Pennie klappar in en del låtar (enligt min mening) i ett aningens för snabbt tempo, tycker inte dom går riktigt så där fort på skivorna. Men han kanske saknar sina gravityblastande dagar som trummis i Dillinger Escape Plan, vad vet jag. Och hans trumsolo, hur skicklig han än är, är såklart skittråkigt. Varför sabba allt med ett trumsolo? Man ser riktigt hur publiken gäspar och tappar sugen. Men det är bara en liten petitess i det stora hela, det här är en helt underbar DVD.
Sa jag förresten att den totala speltiden är 5 timmar och 16 minuter så valuta för pengarna är det definitivt, och gillar du Coheed & Cambria så är det såklart köptvång! Lyssna på studioplattorna (utom den första) på Spotify via länkarna ovan. Den trailer som du ser nedan är förresten för den limiterade "The Children of the Fence"-utgåvan, nån dokumentär med bandet är icke med på mina DVD:er, bara så du vet det när du köper en likadan.
Fantastiskt bra!
Tidigare inlägg om Coheed & Cambria på min blogg:
- Good Apollo, I'm Burning Star IV, Volume Two: No World for Tomorrow (2-LP) / - Good Apollo I'm Burning Star IV, Vol. One- From Fear Through the Eyes of Madness! (CD)
CD: Nirvana - Hormoaning! (1992)
Turnaround / Aneurysm / D-7 / Son of a Gun / Even in his youth / Molly´s lips
Producent: Dale Griffin, Craig Montgomery Skivbolag: Geffen
Och så var det dags för grungeikonerna Nirvana och "Hormoaning", en sex-låtars CD enbart utgiven i Japan och Australien inför det då glödheta bandets turné 1992 i respektive land. Den australiensiska utgåvan har som du ser här ett annat omslag, och bara därför att jag har den japanska versionen av samma skiva är den andra givetvis mycket sällsyntare och därför mer eftertraktad i samlarkretsar...
Nåja, den innehåller som sagt bara sex låtar varav tvåan "Aneurysm" och femman "Even in His Youth" är någorlunda outgivna Nirvana-låtar som bara använts som B-sidor på diverse singlar. De flesta låtar på denna skiva (dock inte "D-7" och "Even in his youth" ) utgavs senare samma år på samlings-CD:n "Incesticide", men det är mycket coolare att äga den här CD:n...
Resterande fyra låtar, "Turnaround", "D-7", "Son of a Gun" och "Molly´s lips" är covers i original av i tur och ordning Devo, The Wipers och The Vaselines, och vad är det med grungeband och Devo egentligen? Soundgarden gjorde ju också en Devo-cover ("Girl U Want") på den här skivan? Slutligen: denna CD släpptes i Japan utan riktigt tillstånd från det amerikanska skivbolaget, därav snabbjobbet med den lågupplösta vattenbilden skannad rakt av från "Nevermind"-plattan med präktig moiré som följd. Just denna utgåva är förresten utgången på CD sedan länge. Eller?
Tidigare inlägg om Nirvana på min blogg:
- LIve! Tonight! Sold out! (DVD) / - Nevermind (CD)
7"-singel: Rainbow - Since you been gone! (1979)
A: Since you been gone / B: Bad girl
Producent: Roger Glover Skivbolag: Polydor
Vi kör väl det här inlägget short but sweet tycker jag: en Japan-pressad sjutummare med Rainbow. På A-sidan hitlåten "Since you been gone" skriven av Russ Ballard och på B-sidan den outgivna "Bad girls" som blev över från "Down to Earth"-inspelningen och endast använd som B-sida till denna singel. På omslagets framsida: tuffa livebilder på Cozy, Ritchie, Roger och Don och en pluttig bild på Graham utan pilotglasögon minsann. På baksidan: obegripliga japanska tecken till vänster och text till "Since you been gone" till höger. Nuff said.
Tidigare inlägg om Rainbow på min blogg:
- Best of Rainbow (2-LP) / - Long live rock´n´roll (LP) / - Rising (LP) / - On Stage (2-LP)
LP: Kiss - Rock and roll over! (1976)
A: I Want You / Take Me / Calling Dr. Love / Ladies Room / Baby Driver
B: Love 'Em And Leave 'Em / Mr. Speed / See You In Your Dreams / Hard Luck Woman / Makin' Love
Producent: Eddie Kramer Skivbolag: Casablanca
Hahaha, av en ren slump blev det ännu mera KISS på bloggen och vadå klassiskt skivomslag och vadå klassisk rockskiva? För efter den till absurdum överproducerade "Destroyer" med barnkörer, symfoniorkestrar, kraschande bilar och jag vet inte vad, så vände KISS tillbaka sina djupaste rockrötter med denna skiva, som tro´t eller ej är släppt samma år som "Destroyer", hur fan hann dom med det? Också en KISS-skiva där det inte finns några "gästartister" som okrediterat drar ett gitarrsolo eller lirar bas på nån låt, utan det är minsann KISS rakt igenom. På "Destroyer"-plattan var ju Alice Coopers gitarrist Dick Wagner inne i studion och drog solon på både "Flaming Youth" och "Sweet Pain" då Ace inte kom överens med "Destroyer"-producenten Bob Ezrin. Och på tal om Ace så är det här den enda KISS-skiva som Ace inte skrivit nån låt till, lite konstigt då han inte alls gillade den polerade "Destroyer"-skivan, och borde kunnat skriva ihop en gitarrstänkare som passat den här skivan på nolltid.
Trivia: skivans tekniker Corky Stasiaks namn är av misstag utelämnat på första pressen av denna skiva, efter ca 250.000 skeppade exemplar så upptäcktes felet och hans namn lades till på omslaget på nästa pressning. Har ingen aning om sanningshalten i det påståendet, (det är Corky själv som sagt det i den här boken), men på min kantnötta USA-press står Corkys namn inte med på omslaget. Det är under inspelningen av denna skiva som förresten Gene upptäcker och producerar en demo med ett då okänt gäng vid namn Van Halen och två veckor in på denna skivas turné så får Ace en elchock på scen som inspirerar honom att skriva "Shock me" och men det är en annan historia och ett annat inlägg.
Bäst: "I want you", "Take me", (put your hand in my pocket, grab on to my rocket..."), "Calling Dr Love", "Mr Speed" (med ett riff som Hellacopters byggde hela sin karriär på), "See you in your dreams" (som Gene av nån anledning gjorde ny version av på sin soloplatta från 1978), och den av Paul Stanley skrivna och till Rod Stewart menade "Hard luck woman", som blev en Topp 15-hit i USA. Stanley blev övertalad av Gene och producenten Eddie Kramer att behålla den till bandet och låta den lika hesa Peter Criss sjunga den. "Fuck Rod Stewart, I´ll sing the shit out of it" som Criss sa vid tillfället.
Sämst: att innerpåsen på den här på loppis billigt inköpta plattan kommer från "Love Gun"-plattan, surt men man kan inte få allt här i världen. Och den Peter Criss/Stan Penridge-skrivna "Baby Driver" som är från deras gemensamma tid i pre-KISS-bandet Lips, är väl sådär lagom bra om man ska vara ärlig. Slutligen, det överjordiskt vackra skivomslaget är målat av Michael Doret, som också gjort omslag till såna storheter som Bette Midler och Starz.
Fler inlägg om Kiss på min blogg:
Dressed to kill (LP) / Hotter than hell (LP) / Kissology vol. I (DVD) / Kissology vol. II (DVD) / Kissology vol. III (DVD) / KISS in Las Vegas (DVD) / The Second Coming (DVD) / KISS-dockor / KISS behind the mask (bok) / KISS (LP) / Hot in the shade (CD) / Revenge (CD) / - Alive (2-LP) / - Konserthalsdukar! / - Creatures of the Night (12" EP) / - Diverse KISS-prylar
Diverse KISS-prylar: Paul Stanley med ett bälte!
Premiär för en ny, korthuggen och troligen helt meningslös (men kul) kategori: Mina KISS-prylar! Eftersom jag kommit till vägs ände med mina VHS-filmer, (och snart också med DVD-filmerna) och alla mina tolvtumsvinyler utom ett fåtal är ute på bloggen, så måste jag ju hitta på nåt nytt för att dra läsare till den här skitbloggen. Så jag tänkte att jag kunde slänga ut bilder på alla konstiga KISS-prylar som jag har liggande hemma och som jag sparat genom alla år. Alltid intresserar det någon. Hoppas jag. Nå, först ut är en en skitgammal poster på Paul Stanley från tidningen eeh.. POSTER. cool va? På baksidan är det en bild på David Bowie som inte är riktigt lika tuff. Jag har en helvetes massa KISS-posters hemma så det här kommer nog att ta ett tag...
Fler inlägg om Kiss på min blogg:
Dressed to kill (LP) / Hotter than hell (LP) / Kissology vol. I (DVD) / Kissology vol. II (DVD) / Kissology vol. III (DVD) / KISS in Las Vegas (DVD) / The Second Coming (DVD) / KISS-dockor / KISS behind the mask (bok) / KISS (LP) / Hot in the shade (CD) / Revenge (CD) / - Alive (2-LP) / - Konserthalsdukar! / - Creatures of the Night (12" EP)
12" EP: Anthrax - I´m the man! (1987)
Producent: Anthrax, Paul Hammingson Skivbolag: Island
A: I´m the man (live / B: Caught in a mosh (live), I am the law (live)
En snygg och färgglad 3-spårs live-EP med shortsprydda thrashhjältarna Anthrax inspelad i USA under bandets "Among the living"-turné där bandet står i tuffa (nåja) rap-poser på framsidan och tuffa rock-poser (nåja) på baksidan.
Trivia: A-sidans "I´m the man" är enligt omslaget i en "extremely def ill uncensored version" och på den sitter sångaren Joey Belladonna bakom trummorna och trummisen Charlie Benante har klivit fram på scen och rappar låten tillsammans med gitarristen Scott "Not" Ian och sin bas-spelande brorson Frank Bello. Kolla in Youtube-klippet via länken ovan och se på spektaklet själv. På min EP så tabbar sig förresten Joey bakom kaggarna, publiken skriker "JOEY FUCKED UP" och bandet får starta om mitt i låten, kul va!
Läs mer om Anthrax på min blogg:
- Persistence of time (LP) / - Among the living (LP) / - Attack of the killer B´s (CD) / - The sound of white noise (CD) / - Penikufesin (12" EP) / - Indians (12" EP)
Filmtips: Cronocrimenes! (2007)
Regi: Nacho Vigalondo, 87 min I rollerna: Karra Elejalde, Candela Fernández, Bárbara Goenaga, Nacho Vigalondo
Vafan Spanien, vad har ni idricksvattnet därborta egentligen? Vilka kanonrullar ni producerar nuförtiden! För Ibland så ramlar man över såna godbitar till filmer att man bara baxnar. Läste en recension av "Cronocrimenes" (eller Timecrimes" som den engelska titeln är) i den utmärkta engelska filmblaskan Total Film som jag prenumererar på, och tänkte för mig själv att den där såg intressant ut. Och sen när jag kollar på filmen i fråga så sitter jag bara och flinar som ett fån och skrockar sådär lite grann i smyg, för det här var ju tametusan den bästa film jag sett på evigheter. Storyn är helt genialisk med alla vändningar och twistar hit och dit, och filmen höll mig i ett järngrepp hela speltiden. Och sa jag förresten att det är bara fyra skådisar med i hela filmen med regissören Nacho själv i en av rollerna? Sanslöst bra, och det är inte en slasher med en massa naket vad man än får för ideér av trailern! Se originalet nu innan jänkarna (kanske) förstör allting i sin remake, för en sån är ju såklart på väg med (återigen kanske) David Cronenberg som regissör.
Handlingen: Hector sitter hemma på gräsmattan och spejar lite slött i sin kikare. Han ser plötsligt en naken tjej i skogen och går såklart dit för att undersöka. Väl där blir han sax-attackerad av en skum snubbe i rosa bandage och söker panikslagen skydd i ett näraliggande hus. Via en kom-radio i ett rum blir han ombedd att genast komma till ett annat hus då galningen med saxen tydligen kommer närmare. Han springer dit och möts av en man som säger åt honom att gömma sig i en stor behållare. När han senare kliver ut så är det av någon anledning en knapp timme tidigare än när han först klev ner i tanken. Hector försöker förtvivlat ställa allt tillrätta för att komma tillbaka till sin egen tid och sin älskade fru, men det går inte riktigt som han tänkt sig...
CD: Love/Hate - Wasted in America! (1992)
Wasted In America / Spit / Miss America / Cream / Yucca Man / Happy Hour / Tranquilizer / Time's Up / Don't Fuck With Me / Don't Be Afraid / Social Sidewinder / Evil Twin
Producent: John Jansen Skivbolag: Columbia
Sista skivan (snyft!) som jag har med detta helt fantastiska band, eller i alla fall till jag hittat bandets tre (sista?) skivor, "I´m not Happy", "Livin' Off Layla" (egentligen en Skid-soloskiva), och slutligen "Let´s Eat", den sistnämnda helt utan huvudsaklige låtskrivaren och basisten Skid i sättningen så den ska jag nog närma mig med lite försiktighet. På den är det nämligen sångaren Jizzy Pearl som haft lekstuga i studion och förutom att han skrivit alla låtar och sjunger så spelar han även gitarr och har också producerat hela rasket. Men på omslaget står det Love/Hate så...
Trivia: bandet (läs Skid) filurade ut att till "Wasted in America"-videon skulle det passa bra med en bild av Jizzy hängandes på ett kors på den stora Hollywood-skylten. Sagt och gjort, dom dammade upp ett stort kors på bokstaven "Y" och hängde upp Jizzy Pearl till allmän beskådan och tänkte att nu kommer vi garanterat sälja pallvis med skivor. Att det var en bra idé tyckte inte polisen, brandkåren och skivbolaget som surnade till rejält...
Men Love/Hate är ju numera (som så många andra band) återförenade, eller i alla fall Skid Rose, redan nämnde sångaren Jizzy Pearl och gitarristen Darren Householder som minsann slet så svetten yrde på alldeles utmärkta "Let´s Rumble"-plattan plus en för mig okänd snubbe vid namn Chili på trummor. Ny platta ska tydligen komma under 2009, vi håller tummarna. Den här skivan då? jodu, grabben av de tre L/H-skivor jag har hemma är det den här som jag pluggat allra hårdast i min stereo, kan faktiskt varenda puk- och cymbalslag utan och innan och jag har stått hemma och skrålat mig hes till fantastiska låtar som titelåten "Wasted in America", "Yucca Man", "Cream", "Happy Hour" (trixigt trumkomp på den du), och inte minst den underbart betitlade lägereldsballaden "Don´t Fuck With Me". Grymt bra skiva och omslagsbilden är på tal om ingenting målad av basisten Skid.
Tidigare inlägg om Love/Hate på min blogg:
- Let´s Rumble (CD) / - Blackout in the red room (CD)
7"-singel: Rose Tattoo - It´s gonna work itself out! (1982)
A: It´s gonna work itself out / B: Fightin´ sons
Producent: Vanda/Young Skivbolag: Carrere
"Popquiz, hot shot!" Vilket är bandet? 5 poäng: Ett känt band från Australien. 4 poäng: Spelar simpel arbetarrock´n´roll helt utan krusiduller. 3 poäng: Två gitarrister och längst fram en ettrig, gatsmart sångare. 2 poäng: Bandets skivor är alla producerade av teamet Harry Vanda och George Young. 1 poäng: Trummisen heter Phil Rudd.
AC/DC? Nope, rätt svar är Rose Tattoo. OK, den där frågan med Phil Rudd var en lite slamkrypare och inte riktigt sant, då han trummade för länge sen i bandet Buster Brown men både Angry Anderson and Tattoo-trummisen Dallas "Digger" Royal har varit medlemmar där, men den frågan var ju bara värd en poäng så... Trivia: den ilskna sångaren Gary "Angry" Andersson spelade tuffingen Ironbar i "Mad Max beyond Thunderdome" med Tina Turner och Mel Gibson i rollistan. Skitsnygg bildsingel från ett kanonband och helt osannolikt men tragiskt sant så har inte mindre än tre Rose Tattoo-medlemmar, Dallas "Digger" Royal, Peter Wells och Ian Rilen alla dött av cancer och i april i år fick gitarristen Mick Cooks beskedet: "du har levercancer...". Djävla cancer.
Tidigare inlägg om Rose Tattoo på min blogg:
- Rose Tattoo (LP) / - Assault & Battery (LP) / - Scarred for life (LP)
LP: Iron Maiden - Iron Maiden! (1980)
A: Prowler / Remember Tomorrow / Running Free / Phantom of the Opera
B: Transylvania / Strange World / Sanctuary / Charlotte the Harlot / Iron Maiden
Producent: Will Malone Skivbolag: Harvest
Debutplattan med järnjungfrun som (förutom den småproggiga balladen "Strange World") såklart innehåller ett helt gäng framtida Maiden-klassiker. Och som du ser på på skivbolagets namn (Harvest) och låtlistan på omslagets baksida ("Sanctuary" är med) så är det inte den engelska utgåvan jag har hemma utan den amerikanska dito. Pressad på lövtunn vinyl men längst ut i kanten där man släpper ner nålen är den väsentligt tjockare, det är som en liten nerförsbacke innan nålen landar lugnt och stilla i första spåret, den ösiga "Prowler".
Nåja, vi går vidare. B-sidans tredjelåt "Sanctuary", var som sagt inte med på originalutgåvan, den var bara släppt på singel hemma i England och inte förrän 1998, då denna skiva återutgavs kom "Sanctuary" med på riktigt i låtordningen. Och på tal om återutgivning, kolla här på omslaget på 1998 års utgåva och jämför med denna, tror minsann att Eddie fått en lättare ansiktslyftning.
Trivia: Will Malone som på omslaget står som skivans producent, var tydligen helt ointresserad av den uppgiften så äran för det råa och punkiga ljudet ska nog istället egentligen gå till ljudteknikern Martin Levan och bandet själva. Bäst: det är ju helt sjukt men alla låtar är så jävla bra: "Prowler" (ösigt värre), "Remeber Tomorrow" (5 minuter magi), "Phantom of the Opera" (7 minuter magi), den instrumentala "Transylvania", punkösiga "Sanctuary", "Charlotte the Harlot" (ruggig refräng, låten skriven av Dave Murray) och "Iron Maiden". Och icke att förglömma "Strange World" som verkligen är en störtskön låt och btw den enda låt från denna skiva som dagens Bruce-frontade Iron Maiden inte har spelat in igen med Dickinson på sång. Sämst: den tuggummi-poppiga "Running Free" (säger bara "Whiskey dancing disco hop...") har jag aldrig nånsin varit nåt större fan av.
Tidigare inlägg om Iron Maiden på min blogg:
- Flight of Icarus (7") / - 2 minutes to midnight (12" pic. EP) / - Maiden Japan (12" EP) / - The Trooper (7" pic, cutout)
12" EP: Anthrax - Indians! (1986)
A: Indians / B: Sabbath bloody Sabbath / Taint
Producent: Anthrax, Paul Hamingson Skivbolag: Island
"... de var de tre nominerade till priset "Världens Färggladaste Omslag"! Och här kommer kuvertet med resultatet! Och solklar vinnare med drygt 85% av alla telefonröster är.... ANTHRAX! Som med sin tolvtummare "Indians" lyckas med konststycket att på en hårdrocksskiva både ha en knallrosa framsida (!) och en baksida så fullknottrad med färg att SVT ringde och ville ha sin testbild tillbaka..."
Nåja, till musiken. På A-sidan bjuds vi upp till "wardance" med den moshvänliga "Indians" från klassiska "Among the living"-plattan och på B-sidan bjussar bandet på en svängig och originalatrogen cover på Black Sabbath-örhänget "Sabbath bloody Sabbath". Och ja just det, den 10 sekunder långa nonsenslåten "Taint" hinner dom också damma igenom, som enligt skivetiketten minsann är skriven av hela bandet tillsammans med S.O.D-bekantingen Billy Milano. Måste ha tagit dom en hel förmiddag att skriva det eposet... "In Moshing We Trust".
Läs mer om Anthrax på min blogg:
- Persistence of time (LP) / - Among the living (LP) / - Attack of the killer B´s (CD) / - The sound of white noise (CD) / - Penikufesin (12" EP)
Film på DVD: The Host! (2006)
Regi: Joon-Ho Bong, 115 min I rollerna: Kang-ho Song, Hie-bong Byeon, Hae-il Park
Senaste nytt i min filmhylla är den sydkoreanska monster-rullen"Gwoemul", på våra kalla breddgrader garanterat mera känd som "The Host". En rulle i samma anda som "Godzilla" och "Cloverfield" men med den lilla skillnaden att här får man se monstret redan efter typ 5 minuter och den river inte en hel jävla stad i sin framfart. Nä, "The Host" handlar mera om en fars förtvivlade jakt efter sin lilla flicka som hamnat i det muterade monstrets klor än om gigantiska CGI-effekter och raserade hus. Helt OK underhållning för stunden är det i alla fall och den har ett fantastiskt monster i huvudrollen, och som du ser på omslaget, en tagline som inte går av för hackor! Trivia: regissören Joon-Ho Bong har även gjort den makalösa "Memories of Murder" som jag också har hemma i filmhyllan och som jag tidigare skrivit om här med Song Kang-ho (den virrige pappan i "The Host") i en av rollerna. Han spelar förresten huvudrollen i Park Chan-wooks tänkvärda hämnd-rulle Sympathy for Mr. Vengeance från 2002. Syd-Korea är ett litet land.
Handlingen: utanför den mäktiga Han-floden passar stadsborna på att njuta av en solig söndag. Plötsligt bryts vattenytan och en muterad jättegroda med smak för människokött kastar sig upp på land. Friden förbyts i kaos när vidundret dödar och slukar allt i sin väg. Innan den återvänder till djupet har den ryckt med sig skolflickan Hyun-seo. Kvar på stranden står hennes pappa, förlamad av fasa. I handlingens centrum står en splittrad familj som tvingas samarbeta för att få tillbaka deras försvunna dotter. Någonstans i kloakerna finns monstrets håla - och någonstans hörs en liten flickas rop på hjälp...
2-CD: Fu Manchu - Go for it... Live! (2003)
CD I:
Hell on Wheels / Laserblast! / Asphalt Risin / Mongoose / Downtown in Dogtown / Boogie Van / Tilt / Ojo Rojo / Strato-Streak / King of the Road / Anodizer
CD II:
Evil Eye / Hang On / Wurkin / California Crossing / Over the Edge / Regal Begal / Godzilla / Superbird / Weird Beard / Squash That Fly / Saturn III
Producent: Ingen uppgift Skivbolag: Steamhammer
En dubbel-promo CD med stonerrock-veteranerna Fu Manchu inspelad live under bandets "California Crossing"-turné 2002 och inköpt för ynka 20 spänn (!) på Rocks här i Umeå när dom höll på att lägga ner butiken som värst. Och nu får vi vackert hjälpas åt litegrann, för om detta gäng vet jag inte så mycket, eftersom skivan som sagt är en promo så står det inte så mycket mer än turnédatum i det tunna CD-häftet. På den "riktiga" utgåvan är visst CD-häftet översållat med bandfoton och coola bilder men här är det som sagt bara en kort lista på bandets Europa-datum under sommaren 2003 och en kort, översvallande text om bandet skriven av skivbolaget.
Men lite sanning finns det faktiskt i den reklamtexten för det här är en löjligt bra skiva. Fu Manchu-snubbarna vräker nämligen ur sig den ena megatuffa låten och det fetaste gitarriffet efter den andra. Hur fan kan man stapla så många tuffa gitarrriff på en och samma skiva? När man hör sån här musik vill man ju bara kasta sig in i bilen, veva ner rutorna, vrida upp stereon på max och dåna iväg nerför E4:an. Nu har vi då en Ford Focus kombi i familjen så lite av coolheten kanske saknas men gosse vad det här är schysst bilåkarmusik! Som lök på den berömda laxen så bjuds vi också på en cover på Blue Öyster Cults klassiska "Godzilla", bara en sån sak.
Bäst: hur många som helst men försök låta bli att plocka upp luftgitarren på följande låtar: "Asphalt Rising", "Mongoose" (koklocka rules!), "Downtown in dogtown" (vilket riff!), "Ojo Rojo" (vilket riff!), "Evil eye" (vilket riff!), "Wurkin", den blytunga "Superbird", den tidigare nämnda B.Ö.C-covern "Godzilla" med spejsigt bas-solo, "Squash that fly" (skönt driv i den du) och slutligen den skönt pårökta "Weird beard" med världshistoriens coolaste refräng. Sämst: att jag inte har nån fler Fu Manchu-skiva hemma, helt oförlåtligt och ska genast åtgärdas. Och så vill jag att det genast tillverkas ett Guitar Hero: Fu Manchu!
7"-singel: Rush - Subdivisions! (1982)
A: Subdivisions / B: Red Barchetta
Producent: Rush, Terry Brown Skivbolag: Mercury
Vassego, nästan längst bak i min singelpärm hittar jag en bra grann bildsingel med prog-ikonerna Rush. Singelpärm? Ja, jag har faktiskt alla min sjutummare i små pärmar speciellt gjorda för det ändamålet, nördigt va?
Nåja, på bildsingeln är det i alla fall "Subdivisions" från "Signals" på A-sidan och på B-sidan en live-version av bilåkar-eposet "Red Barchetta" som såklart återfinns på klassiska "Moving Pictures"-plattan från 1981. Den färgglada blixten på singelns framsida är förresten fotad i nånting som kallas "Laserium" vid Londons Planetarium, det som numera kräver en knapptryckning i Photoshop...
Tidigare inlägg om Rush på min blogg:
- Moving pictures (LP) / - Exit...stage left (live) (2-LP) / - Signals (LP) / - Grace under pressure (LP) / - Power windows (LP) / - Hold your fire (LP) / - A show of hands (CD) / - Counterparts (CD) / - Rush R30 (DVD) / - Anatomy of a drumsolo (DVD) / - Rush in Rio (DVD) / - Different stages (3-CD) / - Presto (LP) / - A farewell to kings (LP) / - All the worlds a stage (2-LP)
LP: Electric Light Orchestra - Secret messages! (1983)
A: Secret Messages / Loser Gone Wild / Bluebird / Take Me On and On / Time After Time
B: Four Little Diamonds / Stranger / Danger Ahead / Letter from Spain / Train of Gold / Rock and Roll Is King
Producent: Jeff Lynne Skivbolag: JET Records
Jag älskar Jeff Lynne och hans symfonirockande skötebarn Electric Light Orchestra, ingen annan som Lynne kan snickra ihop såna grymma låtar som sitter som en skarpslipad yxa i pannan efter bara en genomlyssning. Mannen är ett geni. Denna alldeles utmärkta skiva från 1983 var ursprungligen tänkt som en dubbel-LP (drägel...) men skivbolaget fick kalla fötter av kostnaden för ett sådant projekt (fegisar!) och de överblivna låtarna hamnade på diverse B-sidor, på 3-CD samlingen "Afterglow" (1990) samt hamnade lätt omgjorda på den följande "Power of Balance"-plattan som släpptes 1986.
Trivia: i början på låten "Secret messages" kan man höra morse-kod som knappar ut de tre bokstäverna "E-L-O" som sedan ligger och blippar låten igenom. Genialiskt. Och vad vore en skiva som heter som den gör om den inte var fullkomligt nerlusad med sådana? Om du lyssnar riktigt noga kan du säkert höra baklängesmeddelanden i de flesta låtar på skivan, sanna mina ord. På UK-utgåvan som jag har står det förresten uppe till vänster på baksidan "Warning contains secret backward messages", det räckte för att skrämma upp jänkarna som helt sonika blurrade bort den varningen på USA-utgåvan för att inte nån skulle få några tokiga ideér när dom lyssnar igenom skivan...
Bäst: titellåten "Secret messages" (självhäftande som sagt), "Bluebird" ("work", "work"), "Four little diamonds" (sjukt bra), genomsofta "Take me on and on" och 50-talsdängan "Rock and roll is King" (som blev en Topp 20-hit både i England och USA), och som har ett solo av violinisten Mik Kaminski som kickades ur bandet 1979. Direkt när denna skiva var klar så fick även mångårige basisten Kelly Groucutt kicken och Lynne fick sköta bas-spelandet på "Balance of Power" själv, men det är en ennan historia och ett annat inlägg. Till slut, en minst sagt kryptisk bild pryder omslaget med bandet stående i ett fönster i bakgrunden och med hjorthuvuden, nakna kvinnor, statyer och riddare med ELO-loggan på rustningen i förgrunden och allra längst bak i horisonten är det rykande skorstenar. Frågor på det?
Tidigare inlägg om Electric Light Orchestra på min blogg:
- Out of the blue (CD) / - Time (CD) / - Out of the blue (CD)
12" EP: Cannibal Corpse - Hammer smashed face! (1993)
A: Hammer Smashed Face / The Exorcist / Zero the Hero
B: Meat Hook Sodomy / Shredded Humans
Producent: Scott Burns, Dennis Fura Skivbolag: Metal Blade
Kolla vad jag har stående i vinylbacken! Och vad ska man säga, har du nån gång sett ett sånt vackert skivomslag? Jaså, inte det... Denna bloddrypande bild pryder i alla fall den allra första EP:n från våra favorit-kannibaler som innehåller de tre sommarhitsen "Hammer smashed face", "Meat hook sodomy" och "Shredded humans". Som grädde på det urgröpta lungmoset så bjuds vi även på två covers, först Possessed-dängan "The Exorcist" och sen en fantastisk version av det då Ian Gillan-frontade Black Sabbaths "Zero the Hero". Alla låtar har kannibal-likens originalbrölare Chris Barnes på sång och en kul grej är etiketten som du ser på omslaget som varnar för "explicit lyrics". Jag slår vad om hur mycket som helst att ingen, menar verkligen ingen kan höra eller ens lista ut vad Barnes brölar! Lyssna på rubbet borta på DuTuben och lyssna särskilt på "Zero the Hero", ruggigt bra.
Tidigare inlägg om Cannibal Corpse på min blogg:
- Gore obsessed (CD) / - Bloodthirst (CD) / - Gallery of suicide (CD) / - Tomb of the mutilated (LP) / - Vile (CD) / - Live Cannibalism (VHS)
Filmtips: Anvil - The story of Anvil! (2008)
Regi: Sacha Gervasi, 90 min I rollerna: Steve Kudlow, Robb Reiner, Chris Tsangarides m fl
Jag har gråtit.
Japp, det är sant. Det kom en tår när jag såg den här dokumentären igår kväll som handlar om det klassiska kanadensiska metal-gänget Anvil och särskilt dess två huvudfigurer, sjungande gitarristen Steve "Lips" Kudlow och trumfantomen Robb Reiner (han sopar banan med dom flesta metaltrummisar). De två vännerna har hängt ihop i vått och torrt sen dom var 14 år och vi får följa deras livslånga kamp att förverkliga sin dröm: att bli rockstjärnor. Nu är de båda drygt 50 år och dom känner att tiden börjar springa ifrån dom, och dom har inte heller tjänat många spänn på sina tolv (!) hittills utgivna fullängdare tack vare giriga skivbolag och usel promotion. När vi sen får följa bandet på deras minst sagt uselt organiserade Europa-turné (Sweden Rock!) så är ett flertal kraftiga Spinal Tap-moments nära till hands på grund av bandets knappt engelsktalande kvinnliga manager. Men det är kul att se "Lips" lycklig som ett barn på scen fastän publiken är minst sagt gles och att han verkligen tar sig tid att snacka med fansen efteråt.
Och jag jag säger bara det, sitter du inte med en stor jävla klump i halsen och stora tårar i ögonen när Anvil kliver ut på scen i slutet och man ser "Lips" otroliga lycka över publikens mottagande jubel så har du ett hjärta av sten. Fantastisk film om att följa sin dröm, kosta vad det kosta vill. Fan, vad jag är stolt att vara hårdrockare! Metal on metal!
Läs mer:
http://www.anvilthemovie.com/
Film på DVD: Doomsday! (2008)
Regi: Neil Marshall, 108 min I rollerna: Rhona Mitra, Bob Hoskins, Adrian Lester, Malcolm McDowell
Ännu en film ur den där högen på sammanlagt fem filmer som jag köpte på OK Haga här i Umeå. och som jag tidigare skrev om här. Väldigt blodig framtidsaction i samma anda som "Flykten från New York" och "Mad Max" i regi av snubben som gjorde den ruggiga "The Descent". Men tyvärr var "Doomsday" inte så bra som jag hoppats, hade lite svårt med allt tidshoppande mellan framtidens London år 2033, medeltidsfeelingen hos den bindgalne "kungen" Malcolm McDowell och 80-talskänslan hos de mohikanförsedda kannibalerna i den avstängda zonen. Som för att vara desperata, hungrande kannibaler såg ovanligt fräscha och snygga ut.
Sen är det kanske bara jag som är petig men baksidestexten är troligen skriven av nån med en lätt släng av dyslexi, där det står både "visuel effecats" (effedogs?) och "vehicels". Dyslexi förresten, vilket jävla svårt ord om man nu har svårt att läsa, borde det inte heta nåt lättare? Och varför heter det förresten läspa, är inte det taskigt mot dom som läspar?
Fråga: varför måste Sol och hans kompisar äta varandra, kan dom inte istället äta korna som militärerna kör över när dom första gången åker in i den avstängda området? Och för att vara ett gäng människoätande punkare så har dom verkligen rutten musiksmak, För vad spelas det för musik när Sol på sin scen ska visa upp den infångade millitären för sina hungrande massor? Tuff musik som Carcass, Cannibal Corpse, Ministry eller kanske Mortician? Nä, dom tokdiggar till fisig 80-talsdisco som Adam and the Ants och Fine Young Cannibals... Hmm, jättetuffa. Inte så bra film som sagt, men den var rejält blodig på sina ställen.
"This is our city! Whoever they send here, we're gonna catch them, we're gonna cook them, and we're gonna eat them!"
Extramaterial:
- Anatomy of catastrophe
- Devices of death (Guns, Gadgets and vehicles of destruction)
- The visual effects and wizardry of Doomsday