Film- och Musikbloggen!

Och här kommer "Live and dangerous", en klassisk liveplatta från Thin Lizzy. Eller nja, det där med "Dangerous" är nog sant men så mycket "Live" är den då inte. Skivans producent Tony Visconti har nämligen sagt att: "this album was 75% recorded in the studio". WTF?

Det började med att Thin Lizzy fick en mindre hit med "Bad Reputation" som producerades av just Tony Visconti, och dom ville sålkart gärna jobba med honom igen. Men mr Visconti var en upptagen herre där i slutet av 70-talet, han hade förutom en David Bowie-skiva även Steve Gibbons Band, The Radiators och Rick Wakeman på kö till studion. Så en tidsslukande ny studioskiva med Tony var det inte tal om så vad gör man? Jo, man släpper en live såklart! Det borde väl gå fort att lyssna igenom några redan inspelade gig, sa Lynott. Två veckor hade Tony över och längre än så borde det väl inte ta?

Så Tony och Phil satt och lyssnade igenom över 30 timmars material med liveupptagningar från en massa olika gig. När dom till slut enats om vilka låtar som skulle vara med på plattan undrade Phil lite försynt om det inte gick att putsa till hans sång litegrann på ett par ställen? Självklart, sa Tony och ett par dagar förflöt medans Phil la ny sång på ett par låtar. När det var klart sa Phil, "nu när vi ändå håller på, kan jag inte lägga ny sång på alla låtar?" Jo, sa Tony.

När då det var gjort så upptäckte dom att de båda gitarristerna Gorham och Robertson i stridens hetta inte hade satt sin körsång till 100% och de var vid ett par tillfällen inte ens framme vid micken när dom skulle sjunga. Så det fixades också till, men då det bara var Lynott där i studion så är det alltså Lynott som hörs körandes med sig själv på ett par ställen! Då upptäcker Lynott att hans basspel är lite darrigt här och där så han spelar in det igen i studion. Det hörs dock skillnad mellan de nylagda basspåren och livespåren så dom bestämde att all bas skulle spelas in på nytt. Puh! Men nu är väl ändå liveskivan klar?

Nej. För då kliver Scott Gorham and Brian Robertson in i studion och när de får höra att det var sådär enkelt att göra om Lynotts basspel kan väl dom få spela in sina gitarrdelar igen? 

Nu är alltså sången, basen och båda gitarrerna inspelade i efterhand i studio. Trummorna då? Nej, dom är faktiskt live. Brian Downey var helnöjd med sitt trummande så det - och publikjublet - är det enda som är kvar.

Inget mer?



Jo, då publikljudet på originalinspelningarna hördes lite svagt var Tony tvungen att ta till lite studiotrixande när det gäller publikens taktfasta handklapp på "Rosalie". Phil säger där åt publiken att "put yer hands together" men publikens klappande var för lågt för att höras över bandets spelande. Så Tony samplade helt enkelt publikens handklappande efter en konsert (där bandet alltså inte hörs) och gjorde en loop av det som han sen kopplade till en keyboard. När han sen tryckte på en tangent så fick han ett kort, koncist klapp tillbaka. Tony satt helt enkelt och tryckte på en keyboard i takt med "Rosalie" för att få de där taktfasta klappen!

Till sist så är "Southbound" inte inspelad inför publik alls utan från ett soundcheck med ett i efterhand pålagt publikljud.

A:
Jailbreak
Emerald
Southbound
Rosalie
Cowgirl's Song

B:
Dancing in the Moonlight
Massacre
Still in Love With You
Johnny the Fox Meets Jimmy the Weed

C:
Cowboy Song
The Boys Are Back in Town
Don't Believe a Word
Warriors
Are You Ready

D:
Suicide
Sha La La
Baby Drives Me Crazy
The Rocker

Producent:
Tony Visconti 

Skivbolag:
Vertigo

THIN LIZZY:
Phil Lynott, bas, sång
Scott Gorham, gitarr
Brian Robertson, gitarr
Brian Downey, trummor

Övriga medverkande:
John Earle (Graham Parker & the Rumours), saxofon på "Dancing in the Moonlight"
Huey Lewis (Clover), munspel på "Baby Drives Me Crazy"