LP: Sator - Slammer! (1988)

 


 
A:
What You Are Is What You Get 2:45
Scales To Skin 3:57
Wasting Time 3:38
Gamma Gamma Hey! 3:28
23 BC 1:01

B:
Pigvalley Beach 3:45
Bughouse Baby 3:08
Snakepit Rebel 3:45
It's So Cold Without A Gun 4:26
What Fucking Vibrations? 2:32

Producent:
Gilles Martin, Michael Ilbert

Skivbolag:
Radium

SATOR:
Kent Norberg, bas, sång
Chips Kiesbye, gitarr
Hans Gäfvert, keyboards, samplingar, sång, munspel
Michael Olsson, trummor

LP: Slayer - Reign in blood! (1986)



En svindlande snabb skiva som klockar in på behändiga 29 minuter, den rymdes alltså på ena sidan av ett C60. C60?? Fråga din pappa, han vet.



Från den gamla goda tiden då Kerry King fortfarande hade hår, Dave Lombardo var kvar i bandet och Jeff Hanneman levde. Efter bara en månad ute på turné hoppade Lombardo av bandet då han tyckte han tjänade alldeles för lite pengar. "I wasn't making any money. I had just gotten married, and I figured if we were gonna be doing this professionally on a major label I wanted my rent and utilities paid." Lombardo ersattes raskt av Tony Scaglione från Whiplash och turnén fortsatte. Flera månader senare lyckades till slut Lombardos fru övertala Dave att återvända till bandet. Lombardo slutade sen igen 1992 (fick inte ledigt då frugan skulle föda, ersattes av Paul Bostaph) och sen igen ifjol (nu var det för pengarna igen). Han ersattes återigen av Paul Bostaph (för sista gången?).



Faktiskt den första metalskiva som Rick Rubin producerade, då han innan den här "bara" hade gjort en massa rapskivor, bland annat LL Cool J:s "Radio" och Run D.MCD:s "Tougher than leather". Man kan väl säga att han gjorde ett hyfsat jobb. Nästa rockskiva för Rubin blev The Cults "Electric" (1987) innan Slayer ringde igen och ville ha hjälp med "South of heaven".
 
A:
"Angel of Death" 4:51
"Piece by Piece" 2:03
"Necrophobic" 1:40
"Altar of Sacrifice" 2:50
"Jesus Saves" 2:54

B:
"Criminally Insane" 2:23
"Reborn" 2:12
"Epidemic" 2:23
"Postmortem" 3:27
"Raining Blood" 4:17

Producent:
Rick Rubin

Skivbolag:
Def Jam

SLAYER:
Tom Araya, bas, sång
Jeff Hanneman, gitarr
Kerry King, gitarr
Dave Lombardo, trummor

LP: Stryper - To hell with the devil! (1986)



Kristen glam metal med Stryper. Omstritt omslag som på följande utgåvor ändrades till ett vanligt svart med Stryper-loogan. Det här är såklart mycket tuffare. 



Tuffa killar som verkar gilla svart och gult. Stryper? Ja, enligt trummisen Robert Sweet (till höger) så betyder det "Salvation Through Redemption, Yielding Peace, Encouragement and Righteousness".
 


Sångaren, gitarristen och huvudsaklige låtskrivaren Michael Sweet har även varit medlem i Boston i flera år. Stryper pular fortfarande på.
 


A:
"Abyss (To Hell with the Devil)" (Michael Sweet) – 1:21
"To Hell with the Devil" (M. Sweet, Robert Sweet) – 4:08
"Calling on You" (Michael Sweet) – 3:59
"Free" (M. Sweet, R. Sweet) – 3:44
"Honestly" (Michael Sweet) – 4:10
"The Way" (Oz Fox) – 3:37

B:
"Sing-Along Song" (Michael Sweet) – 4:21
"Holding On" (Michael Sweet) – 4:16
"Rockin' the World" (Michael Sweet) – 3:30
"All of Me" (Michael Sweet) – 3:11
"More Than a Man" (Michael Sweet) – 4:35

Producent:
Stephen Galfas, Stryper

Skivbolag:
Enigma

STRYPER:
Michael Sweet, sång, gitarr
Robert Sweet, trummor
Oz Fox, gitarr, kör
Tim Gaines, bas, kör

LP: Status Quo - Piledriver! (1972)

 


På omslagets baksida så står det "From the makers of..." och sen en bild på "Dog of two head"-hunden. Det där "From the makers of..." och en bild på föregående platta skulle Quo sen ha på alla sina skivor fram till och med 1983 års "Back to back", sen togs det bort. Undrar bara varför dom hoppat över de tre första skivorna "Picturesque Matchstickable Messages from the Status Quo", "Spare Parts" och "Ma Kelly's Greasy Spoon"?



 
A:
"Don't Waste My Time" (Rossi, Young) - 4:22
"Oh Baby" (Rossi, Parfitt) - 4:39
"A Year" (Lancaster, Frost) - 5:51
"Unspoken Words" (Rossi/Young) - 5:06

B:
"Big Fat Mama" (Rossi/Parfitt) - 5:53
"Paper Plane" (Rossi/Young) - 2:52
"All the Reasons" (Parfitt/Lancaster) - 3:42
"Roadhouse Blues (Morrison, Densmore, Krieger, Manzarek) - 7:26 

Producent:
Status Quo

Skivbolag:
Vertigo

STATUS QUO:
Francis Rossi, gitarr, sång
Rick Parfitt, gitarr, sång
Alan Lancaster, bas, sång
John Coghlan,trummor


LP: Jack Starr - Out of the darkness! (1984)



Jack fotad i replokalen i alldeles för starkt sken, resten av gänget står och hänger borta vid fönstret. Observera Kerrang-tishan han har på sig. Snygg hatt!



För oss som har en liten soft spot för band som Riot, Rods och Virgin Steele är det här det närmaste man kan komma nirvana. För förutom Jacks gitarrspel (hur bra som helst) så står Gary Bordonaro och Carl Canedy (The Rods) för bas- och trumspel respektive och Rhett Forrester (som året innnan fått kicken från Riot) sköter sången. Och så är ex-Rainbow-trummisen Gary Driscoll med på "Let´s get crazy again".

 
A:
"Concrete Warrior" – 4:17 (Jack Starr)
"False Messiah" – 5:40 (Jack Starr)
"Scorcher" – 1:52 (Jack Starr)
"Wild in the Streets" – 2:34 (Jack Starr)
"Can't Let You Walk Away" – 4:52 (Jack Starr)

B:
"Chains of Love" – 3:30 (Jack Starr)
"Eyes of Fire" – 2:46 (Jack Starr)
"Odile" (instrumental) – 4:44 (Jack Starr)
"Let's Get Crazy Again" – 3:26 (Jack Starr)

Producent:
Carl Canedy, Jack Starr

Skivbolag: 
Music for Nations

JACK STARR:
Rhett Forrester, sång
Jack Starr, gitarr
Gary Bordonaro, bass
Carl Canedy, trummor

GÄSTER PÅ SKIVAN:
Gary Driscoll, trummor på "Let´s get crazy again" 

LP: Rick Springfield - Rock of life! (1988)



 
A:
"Rock Of Life" (Rick Springfield)
"Honeymoon In Beirut" (Rick Springfield)
"World Start Turning" (Rick Springfield)
"One Reason (To Believe)" (Rick Springfield)
"Soul To Soul" (Rick Springfield)

B:
"Tear It All Down" (Rick Springfield)
"Woman" (Rick Springfield)
"Dream In Colour" (Rick Springfield)
"Hold On To Your Dream" (Rick Springfield)
"(If You Think You're) Groovy" (Ronnie Lane)

Producent:
Keith Olsen, Rick Springfield

Skivbolag: 
RCA

RICK SPRINGFIELD:
Rick Springfield, sång, gitarr, keyboards
Tim Pierce, gitarr
Dan Huff, gitarr
Bill Cuomo, trummor
Randy Jackson, bas

LP: Rick Springfield - Living in Oz! (1983)

 
 

 
A:
"Human Touch" (Rick Springfield)
"Alyson" (Rick Springfield)
"Affair of the Heart" (Rick Springfield, Danny Tate, Blaise Tosti)
"Living in Oz" (Rick Springfield)
"Me & Johnny" (Rick Springfield)

B:
"Motel Eyes" (Rick Springfield)
"Tiger by the Tail" (Rick Springfield)
"Souls" (Rick Springfield)
"I Can't Stop Hurting You" (Rick Springfield)
"Like Father, Like Son" (Rick Springfield)

Producent: 
Rick Springfield, Bill Drescher

Skivbolag: 
RCA

RICK SPRINGFIELD:
Rick Springfield, gitarr, bas, sång
Tim Pierce, gitarr
Mike Senfrit, bas
Brett Tuggle, keyboards

LP: Slayer - Hell awaits! (1985)

 
Ordet "Helvete" kommer från tyskans "halja" (ungefär hölja) och fornnordiskans viti (straff) och är enligt många religioner den plats där människorna lider evig fördömelse för onda gärningar de gjort under livet på jorden.

Bibeln nämner dock aldrig nåt "helvete" som människorna skulle hamna i om dom inte skötte sig, istället är det olika hebreiska och grekiska ord som översatts till "helvete". Ord som det hebreiska "Sheol" eller det grekiska Hades, som i grekisk mytologi är dödens gud och härskaren över underjorden. Observera att det med Hades menas en plats för de döda generellt, inte en plats för dom som gjort nåt dumt.

I Nya Testamentet har Hades sen bytt namn till Gehenna som kommer av det hebreiska "Gai Hinnom" (Hinnomsdalen i Jerusalem) där man offrade barn i eldar till Moloch. För att dränka skriken spelades högljutt på trummor. Efter att det barbariska påhitt förbjudits av kung Josia blev dalen en avfallsplats där djurkadaver, sopor och lik från kriminella dumpades, och man eldade permanent för att förhindra att sjukdomar spreds. Hinnomdalen kom därefter att bli synonymt med en fruktansvärd värme och ondska och namnet Gehenna användes som ett namn på helvetet. Men det är det alltså inte.

Engelskans "Hell" kommer förresten från gammelengelskans "hel" eller "helle" som betyder "de dödas värld". Alltså alla döda och fortfarande inget ställe dit man kommer bara för att man varit dum. Men eftersom texterna i sagoboken Bibeln först skrevs på hebreiska och grekiska och sen översattes till latin (och sen till alla andra möjliga språk) så förstår du att det blivit mer än ett översättningsfel.


Grabbarna i tuffa liveposer. Japp, Kerry King hade mängda med hår på den här tiden.



Hyfsat vuxna män gör crazy saker tillsammans på innerpåsen.

 

A:
"Hell Awaits" King, Hanneman 6:16
"Kill Again" King, Hanneman, King 4:56
"At Dawn They Sleep" Araya, Hanneman, King 6:17

B:
"Praise of Death" Hanneman, King 5:21
"Necrophiliac" Hanneman, King 3:46
"Crypts of Eternity" Araya, Hanneman, King 6:40
"Hardening of the Arteries" Hanneman 3:55"

Producent:
Brian Slagel, Slayer

Skivbolag:
Roadrunner

SLAYER:
Tom Araya, bas, sång
Jeff Hanneman, gitarr
Kerry King, gitarr
Dave Lombardo, trummor

LP: Status Quo - Dog of two head! (1971)



Kanske inte det vackraste omslaget jag sett. En tvåhövdad boxer med "SQ" på bröstkorgen, Tower of London i bakgrunden och en medlem i varje hörn? Va?



Flummigt röd baksida med låttexter. Observera att Francis Rossi här heter "Mike Rossi" och Rick Parfitt "Ritchie Parfitt".



På uppviket en tuff livebild och en bild på det skönt långhåriga bandet.



Originalutgåva, jo jag tackar jag. 


A:
Umleitung
Nanana
Something's Going on in My Head
Mean Girl
Nanana

B:
Gerdundula
Railroad
Someone's Learning
Nanana

Producent:
John Schroeder

Skivbolag:
PYE Records

STATUS QUO:
Francis Rossi - gitarr, sång
Rick Parfitt - gitarr, sång
Alan Lancaster - bas, sång
John Coghlan - trummor

Gäster på skivan:
Bruce Foster - keyboards
Bob Young - munspel


LP: Status Quo - Messages from the Status Quo! (1968)



Hörni grabbar, jag fick just en lysande idé! Eftersom er hitsingel heter "Pictures of matchstick men" så kan ni väl sitta på en hög med tändstickor? Amerikansk utgåva. Det engelska originalsläppet heter "Picturesque Matchstickable Messages From The Status Quo" .



Tråkigt nog samma bild på baksidan.



Mike Rossi? Vad hände med Francis?



Massor med snyggt designade jazzomslag på innerpåsen. 


A:
Black Veils Of Melancholy
When My Mind Is Not Live
Ice In The Sun
Elizabeth Dreams
Gentleman Joe's Sidewalk Cafe

B:
Paradise Flats
Technicolour Dreams
Spicks And Specks
Sunny Cellophane Skies
Pictures Of Matchstick Men

Producent:
John Schroeder

Skivbolag:
Cadet

STATUS QUO:
Rick Parfitt, gitarr, sång
Francis Rossi, gitarr, sång
Alan Lancaster, bas, sång
John Coghlan, trummor
Roy Lynes, keyboards


LP: Scorpions - Lovedrive! (1979)



En helt vanlig lördagkväll i Ruhr-området i baksätet på en taxi. På väg till stans hottaste disco händer plötsligt det som inte får hända. Jürgens tafatta bröstnafsande på kvällens dejt Sabrina (sitter i kassan på Lidl i Dortmund) falerar å det grövsta och Jürgen ångrar att han inte slängde ut tuggummit genom bilfönstret istället för att försöka gömma det i handen... Sabrina känner hur hon blir alldeles kall, han som verkade så trevlig när dom pratades vid i Sabrinas kassa... Jürgen tänker bara "scheisse!". Omtvistad omslagsbild av Hipgnosis.



Men som tur är hon en avslappnad tjej som skrattar bort den pinsamma händelsen och istället tar av sig klänningen och luftar det andra bröstet till allmän förtjusning. Puh, där hade jag en jävla tur, jag kanske får ligga ikväll trots allt, tänker Jürgen. Bakom bandfotot: ett Hubba Bubba-kletigt bröst. Big bubbles, no troubles?



Mera bilder från Jürgen och Sabrinas kletiga baksätesdejt på innerpåsen. Samma pose som på omslaget men nu är hela nöjesparken ute i friska luften. Ja, vad säger man? Tack så mycket? Glad påsk?



Och så avslutar vi med en närbild på det vid det här laget världsberömda bröstet.


A:
Loving You Sunday Morning
Another Piece of Meat
Always Somewhere
Coast to Coast

B:
Can't Get Enough
Is There Anybody There?
Lovedrive
Holiday

Producent:
Dieter Dierks

Skivbolag:
Harvest

SCORPIONS:
Klaus Meine, sång
Rudolf Schenker, gitar 
Mathias Jabs, guitar (A1, A3, B1, B2, B4)
Francis Buchholz, bas
Herman Rarebell, trummor

Gäst på skivan:
Michael Schenker, gitarr på "Another Piece Of Meat", "Coast To Coast" och "Lovedrive"


LP: Saxon - The eagle has landed! (1982)



Otroligt snygg framsida. Svart, rött och en örn i silver, det räcker så. Stilrent och 100% hårdrock.



Baksidan är även den snygg. Örnen längst upp och under den fem fartfyllda livebilder. Längst ner lättläslig infotext på svart bakgrund med massor av kul info, bland annat:
hur lång turnén var (56.000 miles), antal gitarrsträngar som användes (300 paket), storleken på örnen som hängde i taket (12 meters vingbredd), hur många trumpinnar Nigel Glockler använde (930 par) och eftersom Saxon är engelsmän: även hur många tepåsar som gick åt: 19320 st.


A:
Motorcycle Man
747 (Strangers in the Night)
Princess of the Night
Strong Arm of the Law
Heavy Metal Thunder

B:
20,000 Ft.
Wheels of Steel
Never Surrender
Fire in the Sky
Machine Gun

Producent:
Saxon

Skivbolag:
Carrere

SAXON:
Biff Byford, sång
Graham Oliver, gitarr
Paul Quinn, gitarr
Steve Dawson, bas
Nigel Glockler, trummor


LP: Saxon - Strong arm of the law! (1980)



En framsida så vacker att jag saknar ord.



På baksida ett dubbelkaggat trumset höljt i dimma, en underbar syn om du frågar mig. Observera gitarren där uppe i luften.



På uppviket ett kollage med vuxna män som gör saker tillsammans.


A:
Heavy Metal Thunder
To Hell and Back Again
Strong Arm of the Law
Taking Your Chances

B:
20,000 Ft.
Hungry Years
Sixth Form Girls
Dallas 1 PM

Producent: 
Saxon, Pete Hinton

Skivbolag:
Carrere

SAXON:
Biff Byford, sång
Graham Oliver, gitarr
Paul Quinn, gitarr
Steve Dawson, bas
Pete Gill, trummor

LP: Status Quo - Ain´t complaining! (1988)



"Va fan säger du, spelar du G sådär?, då har du ju spelat "Caroline" fel i tio år!". Till denna skiva fick Quo lite otippat gitarrspons från Charvel, märks det på nåt vis?



"Haha, kolla grabbar vad Rick har fått i ansiktet!". Och så ännu mer gitarrer.



Åsså medföljer det en lapp med lite Quo-merch. Fanns det verkligen inte tid att fota av kepsen, jackan och t-shirten? Känns väl lite osäkert att shoppa då man bara fått se en teckning på prylarna, tycker jag. Men om du kollar längst ner till höger på lappen så står det ju "designs may vary to those shown", vilken tur, jag som trodde att kepsen skulle se ut så där på riktigt...

A: 
Ain´t complaning
Everytime I think of you
One for the money
Another shipwreck
Don´t mind if I do
I know you´re leaving

B: 
Cross the bridge
Cream of the crop
The loving game
Who gets the love 
Burning bridges
Magic


Producent: 
Pip Williams 

Skivbolag: 
Phonogram

STATUS QUO:
Rick Parfitt, gitarr, sång
Francis Rossi, gitarr, sång
John Edwards, bas
Andy Bown, keyboards
Jeff Rich, trummor

LP: Saxon - Denim and leather! (1981)



Världens. Coolaste. Omslag. Någonsin.



Hela gänget ute med sina hårdrocksmoppar. Alla ser någorlunda metal ut förutom basisten Steve Dawson till höger som ser ut som en rörmokare. Och såna där tyska porrmustascher ser man inte så många av nuförtiden på hårdrockare. Dawson var enligt legenden Harry Shearers huvudinspiration när han klurade ut sin Spinal Tap-basist Derek Smalls.

A: 
Princess of the Night
Never Surrender
Out of Control
Rough and Ready

B: 
Play It Loud
And the Bands Played On
Midnight Rider
Fire in the Sky
Denim and Leather

Producent: 
Nigel Thomas 

Skivbolag: 
Carrere

SAXON:
Biff Byford, sång
Graham Oliver, gitarr
Paul Quinn, gitarr
Steve Dawson, bas
Pete Gill, trummor

LP: Status Quo - In the army now! (1986)



Status Quos egen version av den klassiska Ivo Jima-fotot.



Innerpåsen. Inte så svårt att gissa vilka som är stjärnorna i bandet.



Tråkig blå baksida med orden "Quo´s back" i bakgrunden. Vadå "back"? Jo, evighetsmaskinen Status Quo var faktiskt nerlagt mellan åren 1984-1986, därav det glada utropet. 
 

A:

Rollin home
Calling
In your eyes
Save me
In the army now

B: 
Dreaming
End of the line
Invitation
Red sky
Speechless
Overdose

Producent: 
Pip Williams 

Skivbolag: 
Vertigo

STATUS QUO:
Francis Rossi, gitarr, sång
Rick Parfitt, gitarr, sång
Rhino Edwards, bas
Andrew Bown, keyboards
Jeff Rich, trummor

LP: Saga - Worlds apart! (1981)



 

A:

On The Loose
Time's Up
Wind Him Up
Amnesia
Framed

B:
The Interview

No Regrets (Chapter V)
Conversations
No Stranger (Chapter VIII)

Producent: 
Rupert Hine 

Skivbolag: 
Maze

SAGA:
Michael Sadler, sång, keyboards
Jim Crichton, bas, synthesizer
Jim Gilmour, keyboards, sång
Ian Crichton, gitarr
Steve Negus, trummor

LP: Streets - 1st! (1983)



Debutskiva från amerikanska Streets, en skiva som jag loppisköpte helt i blindo på inrådan av en kompis som höjt dom till skyarna efter att ha sett en gammal Kansas-LP hemma hos mig. Kansas? OK, vi tar det från början:
Det hela började alltså med att min gamle polare Kenneth såg att jag hade Kansas-LP:n "Point of know return" hemma och frågade om jag hade hört talas om Streets där två Kansas-medlemmar ingick?

Nej, sa jag och kollade lite på Spotify. Tomt. Det enda Streets som fanns där är den där rappande fjanten till engelsman och hans "The streets" och så mycket känner jag polaren K att jag genast kunde säga att det där, det är fan fel Streets. Jag skrev i alla fall upp Streets på en lapp med skivor som ska kollas upp så småningom.

Så ett par veckor senare var jag på ett loppis och tror du inte på fan att den här LP:n står där och ropar mitt namn! En 30-lapp kan man alltid offra tänkte jag och hem till vinylsvarven åsså slänga på den. Och jag tror fan du hade rätt, Kenneth, den var riktigt bra.



Melodi- och refrängstark melodiös hårdrock och ex-City Boy-gitarristen Mike Slamer (dom med "5.7.0.5" du vet) är en riktig fena på gura och och Walsh sjunger såklart hur bra som helst. Streets klämde ur sig en skiva till, 1985 års "Crimes in mind" men sen var sagan slut, dom splittrades och Walsh startade upp Kansas igen.

Men det löste sig såklart hur bra som helst, Walsh hade bondat så bra med Billy Greer under Streets-tiden att han även fick spela bas i Kansas och som gitarrist ropades legenden Steve Morse in, du vet han som numera huserar i Deep Purple. Mike Slamer gick vidare till Steelhouse Lane och Seventh Key (där även Billy Greer ingår) och även dom är sjukt bra. 
 

A:
If Love Should Go
Move On
One Way Street
Lonely Woman's Cry


B:
Everything Is Changing
Cold Hearted Woman
So Far Away
Blue Town
Fire


Producent: 
Neil Kernon 

Skivbolag:
Atlantic

STREETS:
Steve Walsh, keyboards, sång
Mike Slamer, gitarr
Billy Greer, bas, sång
Tim Gehrt, trummor


LP: Sparks - Big beat! (1976)



Avig och småglammig pop med brödraduon Sparks, kan det vara nåt?  Innehåller ett helt gäng skojfriska popdängor som "I Bought The Mississippi River", "I Want To Be Like Everybody Else", "Throw Her Away (and Get A New One)" och "Fill-er-up".



I juni 2008 i London körde Sparks sin "The Sparks Spectacular" där dom på 21 spelningar körde alla sina 21 skivor i kronologisk ordning från start till slut, en skiva per kväll. KISS borde göra nåt liknande tycker jag.
 

A:
Big Boy
I Want To Be Like Everybody Else
Nothing To Do
I Bought The Mississippi River
Fill-er-up
Everybody's Stupid


B:
Throw Her Away (and Get A New One)
Confusion
Screwed Up
White Women
I Like Girls


Producent:
Rupert Holmes 

Skivbolag:
Island

SPARKS:
Russell Mael, sång
Ron Mael, keyboards

LP: Status Quo - Back to back! (1983)



"Back to Back" med Status Quo. Sista skivan med trummisen Pete Kircher och bandets originalbasist Alan Lancaster. Den sistnämnde blev kraftigt putt när skivbolaget hellre ville ha den version av "Ol´ rag blues" (skriven av Lancaster) där Francis Rossi sjunger, istället för den där Alan själv sjunger.

Lancaster var också kraftigt missnöjd med softa "Marguerita Time" som han tyckte var alldeles för smörig för ett rockband som Quo. Låten - som givetvis blev en Topp 3-hit i England - skulle framföras på TV-showen Top of the Pops men det vägrade Lancaster göra. Vad göra då? Jo, man lånar helt enkelt in Slade-basisten Jim Lea till inspelningen som får stå längst bak och lattja med basen. Det var ju playback så han behövde inte ens kunna låten...



A:
A Mess of Blues
Ol' Rag Blues
Can't Be Done
Too Close to the Ground
No Contract


B:
Win or Lose
Marguerita Time
Your Kind of Love
Stay the Night
Going Down Town Tonight


Producent: 
Status Quo 

Skivbolag:
Vertigo

STATUS QUO:
Francis Rossi, gitarr, sång
Rick Parfitt, gitarr, sång
Alan Lancaster, bas, sång
Andy Bown, keyboards
Pete Kircher, trummor

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0