LP: Myofist - Thunder in rock! (1981)
Nu blir det lite invecklat så häng med nu! Det här är alltså "Thunder in rock", fullängdare nummer tre från kanadensiska rockbandet Myofist. Hemma i Kanada hette skivan dock "Fleet Street" och bandet Fist. I USA däremot fick skivan samma som i Europa, alltså "Thunder in rock", men bandnamnet var fortfarande Fist. Alltså Kanada = Fist och "Fleet street", USA = Fist och "Thunder in rock". Är ni med så långt?
OK. Men när dom sen skulle släppa skivan i Europa så upptäcker man att det i England redan finns ett hyfsat etablerat band som också heter Fist. Fan också! Så vad gör man då? Jo, då räcker det inte med att byta namn på skivan till "Thunder in rock", man byter även namn på bandet till Myofist! Men bara i Europa, i Kanada och USA heter bandet som sagt fortfarande bara Fist men skivan heter både "Thunder in rock" eller "Fleet street" beroende på vilket land man köper den i. Krångligt? Ja. Smart karriärdrag? Nej. Bra skiva? JA!
För det här är nog det närmaste man kan komma en bortglömd klassiker. Det första som kom ploppandes i mitt huvud när jag lyssnar på Fist..., f´låt Myofist är nog ett "keyboardigt" Blue Öyster Cult med en hes Gene Simmons-kopia på sång. Typ. Och det här är officiellt den enda hårdrocksskiva jag vet som har ett saxofonsolo som går att lyssna på.
Nä, vänta nu ett tag och ge Myofist... f´låt Fist en ärlig chans och en rejäl genomlyssning så kommer du att, precis som jag, bli helt blown away av denna skiva. Alltså lyssna bara på öpnningslåten "Double or nothing", låter det inte lite Mothers Finest om den där feta basen? Och vilket jävla kanonriff! Sen rullar det på med blytunga titellåten "Thunder in rock" med det omtalade saxofonsolot som delade hårdrocksfansen i två läger då skivan kom 1981 och ännu ett elefantfett gitarriff från bandbossen Ron Chenier. Ruskigt bra.
Det enda som möjligen kan vara lite ostigt är det talade introt på "Fleet street" med Sherlock Holmes och Dr Watson som är på jakt efter Sweeney Todd, den galne barberaren som gjorde pajfyllning av sina offer och som visst höll till på just den gatan. Men låten är ruskigt bra och har en kalasrefräng.
Och skivan är som du kanske förstår helt otroligt bra, så om du ramlar över den här i nån reaback nångång köp den, du kommer inte att ångra dig.
A:
Double Or Nothing
Thunder In Rock
Leather And Lace
On The Radio
It's Late
B:
Better Way To Go
Evil Cold
Fleet Street
Open The Gates
Producent:
Steve Vaughan
Skivbolag:
A&M
MYOFIST:
Ron Chenier, gitarr, sång
Jeff Nystrom, bas, sång
Bob Patterson, trummor
Ivan Tessier, keyboards
Trackback
