Film- och Musikbloggen!

Världens konstigaste omslag som visst först var påtänkt till Black Sabbaths "Never say die", men hamnade här istället omsluter denna halvhyfsade skiva från tjurskallen Ritchie Blackmore och hans Rainbow. Blackmore var nämligen vid den här tiden ett stort fan av Foreigner och gärna ville gå i den riktningen musikaliskt. Och vad gör man om man vill låta som Foreigner? Jo, man kickar ut den raspige Graham Bonnet och tar in den betydligt lenröstade Joe Lynn Turner istället.



Om man räknar bort de två coverlåtarna ("I surrender", "Magic") och de två utfyllnadsinstrumentalerna, (jo det är dom) "Vielleicht Das Nächste Mal" och och "Difficult to cure" så är det bara fem Rainbow-låtar kvar att lyssna på. Bland annat den tvärsnabba "Spotlight Kid" och "Can´t happen here" som båda har ett skönt driv och väldans fräna solon. "No release" med souligt mittparti och handklapp och "Freedom fighter" (där kom de högpitchade tonerna) går däremot bort. Och redan nämnda "Magic" (trots att det är en hyfsad låt) är väl lite väl soft för ett hårdrocksband.