LP: Wendy O. Williams - Deffest and baddest! (1988)
...eller "Wendy O. Williams' Ultrafly and the Hometown Girls" som den fullständiga titeln lyder. Tyvärr riktigt usel. Wendy, som tidigare skrek lungorna ur sig i Plasmatics, försöker här få till nån sorts svängig rapmetal-hybrid á la Beastie Boys men tyvärr med katastrofalt resultat. Nå, jag får väl sortera in den under "Plasmatics (kompletteringar" där i hyllan. Mysko omslag med en ejakulerande banan.
Mera nysprutade bananer på baksidan.
Sex- och drogråd från Wendy. Gitarristen Wes Beech (och producerande maken/managern Rod Swenson såklart) är de enda som är kvar sedan Plasmatics-tiden.
Den sista skivan Wendy gjorde innan hon drog sig tillbaka och odlade grönsaker och skötte om skadade djur. Efter två tidigare misslyckade självmordsförsök (-93 och -97) lyckades Wendy till slut ta sig liv den 6 april 1998. I självmordsbrevet skrev hon: "I don't believe that people should take their own lives without deep and thoughtful reflection over a considerable period of time. I do believe strongly, however, that the right to do so is one of the most fundamental rights that anyone in a free society should have. For me, much of the world makes no sense, but my feelings about what I am doing ring loud and clear to an inner ear and a place where there is no self, only calm". RIP.
A:
"Rulers of Rock"
"$10,000,000 Winner"
"Super Jock Guy"
"Early Days"
"The Humpty Song"
B:
"Know Wa'am Say'n?"
"On the Irt"
"Lies"
"La La Land"
"Laffing 'n' Scratching"
Producent:
Rod Swenson, Wes Beech
Skivbolag:
Profile
WENDY O. WILLIAMS:
Wendy O. Williams, sång
Wes Beech, gitarr
Katrina Astrin, kör
La Donna Sullivan, kör
The Stool School, scratching
Kommentarer
Trackback
