LP: Manowar - Into glory ride! (1983)


Skiva nummer två från världens tufffaste Manowar och den första med den mustaschprydde Scott Columbus på trumpallen. En herre som enligt legenden slog så hårt på trummorna att bandet var tvungna att bygga ett specialset i stål till honom för att slippa köpa nya pukor efter varje gig.



Skiva börjar med samlagsstön som avbryts av flickans föräldrar som skriker "she´s only sixteen!" varefter killen vilt skrattande jagas ut ur huset. Politiskt korrekt tro?


Försök läsa texten här ovan utan att använda din mörkaste filmtrailer-röst och avsluta med ett fett: YEAH!!!! Du ser, det går inte.



Manowars roadcrew tackas. Men vad är "Female technician" och var/hur söker jag en sån tjänst?

 
"The sound of metal so loud it cracks the beams played by warriors called the Metal Kings. A hero's welcome for those who heed the call. We are together, we are all"


A:
Warlord
Secret of Steel
Gloves of Metal
Gates of Valhalla

B:
Hatred
Revelation (Death's Angel)
March for Revenge (By the Soldiers of Death)

Producent:
Manowar, Jon Mathias

Skivbolag:
Music for Nations

MANOWAR:
Eric Adams, sång
Ross "Ross the Boss" Friedman, gitarr, keyboards
Joey DeMaio, bas
Scott Columbus, trummor

LP: Gary Moore - Rockin´ every night! (1983)



Japanpressad liveskiva med Gary Moore inspelad i Tokyo under Garys "Corridors of power"-turné. Släppt i Japan samma år men inte utgiven i Europa förrän 1986. Inköpt nångång 83-84 av mig och knappt spelad.



Med sig hade Gary ett verkligt sopigt kompband: Ian Paice på trummor, Neil Murray på bas och Don Airey på keyboards. Jäkla nybörjare!



Utöver det dreamteamet har Gary även tagit med sig John Sloman som sjunger på "Rockin' Every Night", "Nuclear Attack" och "Rockin' And Rollin'". Man undrar ju lite vad gjorde han resten av konserten? Enligt omslaget spelar han "additional keyboards", behövdes det med en keyboardfantom som Don Airey i bandet?



Trumporr!



Det följer även ett med blad med två recensioner eller möjligen en biografi på ena sidan, min japanska är lite rostig så jag vet inte...



... och så texterna på den andra sidan.

 

A:
Rockin' Every Night
Wishing Well
I Can't Wait Until Tomorrow
Nuclear Attack

B:
White Knuckles
Rockin' And Rollin'
Back On The Streets
Sunset

Producent:
Gary Moore, Nigel Walker

Skivbolag:
Virgin Japan 

GARY MOORE:
Gary Moore, gitarr, sång (#2, 3, 7)
John Sloman, sång (#1, 3, 4, 6), keyboards
Don Airey, keyboards
Neil Murray, bas
Ian Paice, trummor

LP: Gary Moore - Dirty fingers! (1983)


Har ett svagt minne att jag sett Gary Moore på Hultsfredsfestivalen nångång i början av 90-talet men då vi upptäckte att han bara tänkte spela sin eländiga blueslåtar, ja då gick vi... Tänk om han hade drämt iväg rockrökare som "Hiroshima", "Nuclear attack" eller "Run to your mama" från den här tuffa "Dirty Fingers"-skivan istället. Ack ja. Den sistnämnda låten har förresten en stencool gitarr/keyboard-duell mellan Gary Moore och Don Airey! Inspelad 1981 direkt efter "G-Force"-skivan men inte släppt förrän 1983 och då bara i Japan. I resten av världen släpptes den året därpå.





Och eftersom det är en japanpress är såklart innerfodralet fyllt med obegripliga tecken.
Det här är troligtvis texterna.



Som tur är finns texterna på english också. Just den här låten "Nuclear Attack" finns också på ELP-killen Greg Lakes debutsoloskiva där Gary Moore spelar gitarr. Den versionen finns säkert på YouTube om du vill lyssna på den.

 

A:
Hiroshima 4:30
Dirty Fingers 1:09
Bad News 5:06
Don't Let Me Be Misunderstood 3:37
Run to Your Mama 4:44

B:
Nuclear Attack 5:11
Kidnapped 3:50
Really Gonna Rock Tonight 3:50
Lonely Nights 3:58
Rest in Peace 5:58

Producent:
Chris Tsangarides

Skivbolag:
Jet

GARY MOORE:
Gary Moore, gitarr, sång
Charlie Huhn, sång
Don Airey, keyboards
Jimmy Bain, bas
Tommy Aldridge, trummor

LP: Gary Moore - Back on the streets! (1978)



Andra soloskivan från Gary Moore, eller möjligen den första under helt eget namn, då det på omslaget på den föregående "Grinding stone" stod "The Gary Moore Band". Omslagsbilden visar Gary som lämnar London-fängelset "Wormwood Scrubs". Undrar förresten om tjejen till höger är hans flickvän Donna Campbell, som skrivit inte mindre än fem låtar tillsammans med Gary på denna skiva?



Phil Lynott och Brian Downey spelar på fyra spår, bland annat en soft version av "Don't Believe A Word" som i original finns på Lizzys "Johnny the Fox"-skiva från 1976. "Parisienne Walkways" blev en topp 10-hit i England.

 
Resten av manskapet utgörs av Garys polare från jazzrockiga Colloseum II, den hyfsat kända keyboardisten Don Airey och basisten John Mole, och de instrumentala spåren "Snow Moose", "Hurricane" och den fyndigt betitlade "What Would You Rather Bee or a Wasp" är trixig progjazz så det stänker om det. Trummisen Simon Philips har spelat med så många så det ryms inte här.
 

A:
"Back on the Streets" (Moore, Campbell) – 4:19
"Don't Believe a Word" (Lynott) – 3:34
"Fanatical Fascists" (Lynott) – 2:44
"Flight of the Snow Moose" (Instrumental) (Moore, Campbell) – 6:59

B:
"Hurricane" (Instrumental) (Moore, Campbell) – 4:50
"Song for Donna" (Moore, Campbell) – 5:22
"What Would You Rather Bee or a Wasp" (instrumental) (Moore, Campbell) – 4:48
"Parisienne Walkways" (Lynott, Moore) – 3:08

Producent:
Chris Tsangarides, Gary Moore

Skivbolag:
MCA

GARY MOORE:
Gary Moore, gitarr, sång
Phil Lynott, bas, sång
John Mole, bas
Don Airey, keyboards
Brian Downey, trummor
Simon Phillips, trummor

LP: Gary Moore - Corridos of power! (1982)



USA-pressad utgåva. Har ingen aning varför jag har så mycket Gary Moore hemma, tyckte antagligen att Gary var ganska bra där i början och mitten av 80-talet. Ruggig gitarrist men en aning tråkig hårdrock tycker jag nu och det var läänge sen jag lyssnade på den här. Men "Don't Take Me For A Loser", "End Of The World" och "Rockin' Every Night" är helt ok.
 


Gary Moore! Ian Paice! Neil Murray! Och så keyboardisten Tommy Eyre som även spelar på Whams mångmiljonsäljare "Make it big".
 
 

A:
Don't Take Me For A Loser
Always Gonna Love You
Wishing Well
Gonna Break My Heart Again
Falling In Love With You

B:
End Of The World
Rockin' Every Night
Cold Hearted
I Can't Wait Until Tomorrow

Producent:
Jeff Glixman

Skivbolag:
Mirage

GARY MOORE:
Gary Moore, gitarr, sång
Ian Paice, trummor
Neil Murray, bas
Tommy Eyre, keyboards

GÄSTER PÅ SKIVAN:
John Sloman, kör
Jack Bruce, co-sång på "End of the world"
Bobby Chouinard, trummor på "End of the world"
Mo Foster, bas på "Falling in love with you"
Don Airey, keyboards på "Falling in love with you"

2-LP: Molly Hatchet - Double trouble live! (1985)



Sista Molly Hatchet-skivan ut på bloggen är denna live-dubbel från 1985. Inspelad i Dallas och på hemmaplan i Jacksonville, Florida. Mycket bilder är det.


Ännu mer bilder på baksidan....


... och ännu mer bilder på uppviket! Jösses!

 
Innehåller förutom ett gäng coola Molly Hatchet-låtar en 11 minuter lång cover av Lynyrd Skynyrds klassiker "Freebird". Många och långa gitarrsolon? Gissa!


A:
"Whiskey Man" (Holland, Hlubek, Brown, Crump) - 3:47
"Bounty Hunter" (Brown, Hlubek, Roland) - 3:00
"Gator Country" (Thomas, Holland, Hlubek) - 7:16
"Flirtin' with Disaster" (Thomas, Brown, Hlubek) - 5:30

B:
"Stone in Your Heart" (Brooks, Tipton, DeLuca) - 4:13
"Satisfied Man" (Jans, DeLuca) - 4:43
"Bloody Reunion" (Thomas, Farrar, Hlubek, Roland) - 4:04
"Boogie No More" (Hlubek, Roland, Brown, Thomas, Holland, Crump) - 7:36

C:
"Freebird" (Van Zant, ACollins) - 11:19
"Walk on the Side of the Angels" (Blatte, Gottlieb) - 3:56
"Walk with You" (Hall) - 4:26

D:
"Dreams I'll Never See" (Gregg Allman) - 7:02
"Edge of Sundown" (McVay, Bush, Brown) - 4:24
"Fall of the Peacemakers" (Hlubek) - 7:11
"Beatin' the Odds" (Thomas, Roland, Hlubek) - 3:41

Producent:
Pat Armstrong, Andy de Ganahl

Skivbolag:
Epic

MOLLY HATCHET:
Danny Joe Brown, sång
Dave Hlubek, gitarr
Duane Roland, gitarr
John Galvin, keyboards
Riff West, bas
Bruce Crump, trummor

LP: Molly Hatchet - The deed is done! (1984)



Början till slutet på det Molly Hatchet som jag en gång gillade så mycket. Toktufft omslag dock, synd bara att musiken blivit så snäll.



Oj, vad murrigt fotot blev!?



Syns det bättre nu? Keyboardisten John Galvin trea från vänster som ersatte den kickade Steve Holland.
Bara två gitarrister i ett sydstatsband? Vafalls?



Mycket inlånade låtskrivare... Nädu, Molly. det här var inte inte bra, inte bra alls.
 

A:
"Satisfied Man" (DeLuca, Jans) - 5:01[2]
"Backstabber" (Brooks, DeLuca, Ross) - 4:17
"She Does She Does" (Brown, Crump, JGalvin, Hlubek, Roland, West) - 6:14
"Intro Piece" (Galvin) - 1:16
"Stone in Your Heart" (Tipton, Brooks, DeLuca) - 4:17

B:
"Man on the Run" (Armstrong, DeLuca, Harrison, Manning, Roland) - 4:14
"Good Smoke and Whiskey" (Crump, Brown, Hlubek, DeLuca, Galvin, Roland, West) - 3:37
"Heartbreak Radio" (Miller, Seals) - 3:31
"I Ain't Got You" (Calvin Carter) - 2:32
"Straight Shooter" (Brown, Crump, Galvin, Hlubek, Roland, West) - 3:54
"Song for the Children" (Hlubek) - 2:33

Producent:
Terry Manning

Skivbolag:
Epic

MOLLY HATCHET:
Danny Joe Brown, sång
Dave Hlubek, gitarr
Duane Roland, gitarr
John Galvin, keyboards
Riff West, bas
Bruce Crump, trummor

2-LP: Metallica - Hardwired...to self-destruct! (2016)



Jamen givetvis.



Hade inte så höga förväntningar på denna, men den var glädjande nog sjukt bra. Den här kommer att snurra mycket de närmaste veckorna. Tva maffigt tunga vinyler med tre låtar per sida. "Murder One" är en hyllning till Lemmy, de orden stod på Motörheadbasisten favoritförstärkare.



Ja, jag vet att ni gillar (och har betalat dyrt) för dessa bilder, men hade det inte varit roligare med vanliga bilder på er i bandet? Men Ulrich är ju konstexperten här, så vad vet jag? Alla omslagsbilder knäppta och manipulerade av modefotograferna Dimitri Scheblanov och Jesper Carlsen som har en byrå ihop och kallar sig då för Herring & Herring. Här kan du ser en film hur omslagsfotograferingen gick till. 



Två blad följer också med med alla texter och, ja, ännu mer såna där konstiga skallbilder.



Producerat av Greg Fidelman som har varit gitarrist i AC/DC-rockiga Rhino Bucket, då kallade han sig för Greg Fields. Bonusinfo: på den sista skivan Greg gjorde med Rhino Bucket, "Pain" från 1994 så satt Simon Wright (japp, AC/DC igen) bakom trummorna. Rhino Bucket la sen ner verkamheten i 12 år.
 

A:
"Hardwired" Hetfield, Ulrich 3:09
"Atlas, Rise!" Hetfield Ulrich 6:31
"Now That We're Dead" Hetfield Ulrich 6:59

B:
"Moth into Flame" Hetfield Ulrich 5:50
"Dream No More" Hetfield Ulrich 6:29
"Halo on Fire" Hetfield Ulrich 8:15

C:
"Confusion" Hetfield Ulrich 6:41
"ManUNkind" Hetfield Ulrich, Trujillo 6:55
"Here Comes Revenge" Hetfield Ulrich 7:17

D:
"Am I Savage?" Hetfield Ulrich 6:29
"Murder One" Hetfield Ulrich 5:45
"Spit Out the Bone" Hetfield Ulrich 7:09

Producent:
Greg Fidelman

Skivbolag:
Blackened

METALLICA:
James Hetfield, sång, gitarr
Kirk Hammett, gitarr
Robert Trujillo, bas
Lars Ulrich, trummor

LP: Molly Hatchet - No guts... no glory! (1983)



Ny trummis, ny basist men fortfarande samma tre gitarrister och det bästa av allt: sångaren Danny Joe Brown är tillbaka! Skitbra skiva med sydstatshjältarna Molly Hatchet. Omslagsbilden är knäppt på numera nerlagda nöjesparken Six Gun Territory i Florida.



Ännu mer vapen på baksidan.

 
Riff West. Tufft namn eller va?



Mmm, tänk dig han me´ schmöre på. Danny Joe övar på blue steel-blicken.



Efter denna skiva började det sakta gå utför för Molly Hatchet då dom på den följande skivan "The deed is done" istället började spela mycket softare radiorock. Behöver jag säg att jag i och med den skivan gav upp på Molly Hatchet? Men den här är bra. Sista skivan med tre gitarrister i sättningen förresten. Nutidens MH är en skugga av detta band med en darrig Hlubek som enda originalmedlem.
 
A:
"What Does It Matter?" (Brown, Roland, West) – 3:33
"Ain't Even Close" (Brown, Roland, West) – 4:35
"Sweet Dixie" (Hlubek, Holland) – 3:54
"Fall of the Peacemakers" (Hlubek) – 8:03

B:
"What's It Gonna Take?" (O'Connor) – 3:59
"Kinda Like Love" (Allison, Elsensohn) – 4:09
"Under the Gun" (Hlubek, West) – 3:54
"On the Prowl" (Borden, Brown, Hlubek) – 4:07
"Both Sides" (Hlubek) – 5:08

Producent:
Tom Werman

Skivbolag:
Epic

MOLLY HATCHET:
Danny Joe Brown, sång
Dave Hlubek, gitarr
Steve Holland, gitarr
Duane Roland, gitarr
Riff West, bas
Barry "B.B." Borden, trummor

LP: Molly Hatchet - Beatin´ the odds! (1980)



Tredje fullängdaren från sydstatsrockande hjältarna Molly Hatchet och den första skivan med nya sångaren Jimmy Farrar. Han hgjorde dock bara den följande skivan "Take no prisoners" innan originalsångaren Danny Joe Brown kom tillbaka. Bra som tusan trots sångarbytet och den är smockfull med goa låtar. Galet tufft omslag målat av Frank Frazetta.



Tveksam om Molly Hatchet nånsin dragit sådär mycket folk på egen hand, så det är nog en festival, men man vet aldrig. Mäktigt pulikhav vilket som. Hawaiiskjorta, hatt och kaptensmössa? Jojo,scenkläderna var bättre förr.



"Penthouse pauper" är skriven av John Fogerty.
 

A:
"Beatin' the Odds" (Thomas, Hlubek, Roland) – 3:18
"Double Talker" (Hlubek, Roland) – 3:15
"The Rambler" (Hlubek, Farrar) – 4:50
"Sailor" (Thomas) – 3:50

B:
"Dead and Gone" (Thomas, Farrar) – 4:22
"Few and Far Between" (Crump, Holland) – 3:40
"Penthouse Pauper" (Fogerty) – 3:18
"Get Her Back" (Roland) – 3:03
"Poison Pen" (Hlubek, Holland) – 3:06

Producent:
Tom Werman

Skivbolag:
CBS 

MOLLY HATCHET:
Jimmy Farrar, sång
Dave Hlubek, gitarr
Steve Holland, gitarr
Duane Roland, gitarr
Banner Thomas, bas
Bruce Crump, trummor

LP: Magnum - On a storytellers night! (1985)



Femte fulllängdaren från engelska pomprockarna Magnum. Omslaget är sjukt snyggt, givetvis målat av Rodney Matthews. Tittar du riktigt noga så ser du omslagen till "Chase the dragon" och "Eleventh hour" på väggen på respektive sida av spisen.
 


 
Snygg omslagsbild men konstigt nog är baksidan helt galet ful. Texter och infotext tryckta i gul färg på grå bakgrund? Läsligt? Inte det minsta, går inte att urskilja ett enda ord. Men skivan är såklart jättebra.
 

A:
How Far Jersualem
Just Like An Arrow
On A Storytellers Night
Before First Light
Les Mort Dansant

B:
Endless Love
Two Hearts
Steal Your Heart
All Englands Eyes
Last Dance


Producent:
Kit Woolven

Skivbolag:
FM

MAGNUM:
Bob Catley, sång
Tony Clarkin, gitarr
Wally Lowe, bas
Mark Stanway, keyboards
Jim Simpson, trummor

LP: Madness - Absolutely! (1980)



Efter punkbrötiga Plasmatics så lugnar vi ner oss ett par hekto och steppar loss till Madness istället och deras "Absolutely", fullängdare nummer två från denna engel-ska (geddit?) septett. Innehåller megahitarna "Baggy trousers", "Embarrassment" och "The return of the Las Palmas 7". Inte illa pinkat av ett kompisgäng från Camden. På de första 10 000 exemplaren så håller keyboardisten Mike Barson, längst till vänster, paraplyet upp i luften istället för ner i marken, alltså såhär. En litet raritet att hålla utkik efter vid nästa loppisbesök. Omslagsfoto knäppt vid tunnebanestationen Chalk Farm i Camden.

 
 
"The birth of the Nutty boys": alla nuvarande och tidigare medlemmar avbildas på innerpåsen. Många är det!



Madness la ner 1988 men studsade till liv igen 1992 och hela gänget förutom "Chas Smash" är med i den nuvarande sättningen.
 

A:
"Baggy Trousers" (McPherson Foreman) 2:45
"Embarrassment" (Thompson, Barson) 3:13
"E.R.N.I.E." (McPherson, Foreman) 2:45
"Close Escape" (Thompson, Foreman) 3:29
"Not Home Today" (McPherson, Bedford) 2:30
"On the Beat Pete" (Thompson, Madness) 3:05
"Solid Gone" (Smyth) 2:22

B:
"Take It or Leave It" (Thompson, Barson) 3:26
"Shadow of Fear" (McPherson, Barson) 1:58
"Disappear" (McPherson, Bedford) 2:58
"Overdone" (Thompson, Foreman) 3:45
"In the Rain" (McPherson, Madness) 2:42
"You Said" (McPherson, Barson) 2:35
"The Return of the Los Palmas 7" (Barson, Woodgate, Bedford) 2:01

Producent:
Clive Langer, Alan Winstanley

Skivbolag:
Stiff

MADNESS:
Graham "Suggs" McPherson, sång
Mike "Monsieur Barso" Barson, keyboards
Chris "Chrissy Boy" Foreman, gitarr
Lee "Kix" Thompson, saxofon
Daniel "Woody" Woodgate, trummor, brandsläckare
Mark "Bedders" Bedford, bas
Cathal "Chas Smash" Smyth, trumpet; sång på "Solid Gone"

LP: Magnum - Chase the dragon! (1982)



Tredje fullängdaren från engelska pomprockarna Magnum. Första skivan med ett omslag målat av Rodney Matthews och även första skivan med keyboardisten Mark Stanway.
 


Ursprungligen menat att det skulle vara ett gatefoldomslag men skivbolaget backade då det skulle bli för dyrt.  Den informationen gick dock inte riktigt fram till omslagskonstnär Matthews hade fått info från Tony Clarkin (som skriver Magnums alla låtar) att skivan skulle heta "The Spirit" och gjorde två maffiga målningar på det temat, "Chase the Dragon" och "Sanctuary", som skulle ligga mitt emot varandra på uppviket. Vi kan väl säga att Matthews inte var speciellt glad sen när titeln ändrades till "Chase the Dragon"... Ett uttryck som för övrigt är slang för att jaga det där ruset man får (har jag hört) av att röka opium. Don´t do drugs, kids, köp LP-skivor istället.
 


Istället för att skriva att man bara spelar "keyboards" så kan man ju gå all in och skriva upp varenda jävla pinal med tangenter på... Observera att trummisen heter Kex i förnamn.
 


Producerat av Jeff Glixman som producerat mången Kansas-skiva, ett band som lirar i samma genre som Magnum, alltså AOR-doftande lättprog eller lättprog-doftande AOR beroende från vilket håll man tittar.
 
A:
"Soldier of the Line" 4:16
"On the Edge of the World" 4:23
"The Spirit" 4:18
"Sacred Hour" 5:35

B:
"Walking the Straight Line" 4:53
"We All Play the Game" 4:07
"The Teacher" 3:21
"The Lights Burned Out" 4:29

Producent:
Jeff Glixman

Skivbolag:
Jet

MAGNUM:
Bob Catley, sång
Tony Clarkin, gitarr
Wally Lowe, bas
Mark Stanway, keyboards
Kex Gorin, trummor

LP: Gary Moore - G-Force! (1980)



Soloskiva nummer tre från Gary Moore. Mitt under en USA-turné med Thin Lizzy så tvärlessnade Gary på allt och drog sin kos, han ersattes på resten av turnén av Midge Ure från Ultravox. Jo, faktiskt. Gary bildade istället en hårdrockstrio med polaren Mark Nauseef på trummor (från jazziga Ian Gillan Band) och Purple-basisten Glenn Hughes och döpte bandet till G-Force (Gary+Glenn). Efter ett våldsamt gräl med den på den tiden kraftigt nersupne Glenn och den välkänt hetlevrade irländaren Gary så sa Glenn tack o hej (men mest troligt "fuck off") och ersattes av Motown-skolade basisten Tony Newton och sångaren Willie Dee från flumrockarna Captain Beyond.



Hejhejhej, vänta nu ett tag! Jazzrock? Motown? Flumrock? Två leadsångare i bandet? Och så bluesfantasten Gary på det? Om du tycker det låter lite konstigt så har du rätt. Men "Rockin n´rollin`" är i alla fall bra. Världens mjukaste papper är använt till omslaget som by the way har väldigt matta färger, det ser ut som nån har skannat av originalet och sen tryckt upp nya. Det är väl inte en piratutgåva? 

 
Jo, kanske. För på etiketten ser man att den är släppt på onekligen tufft betitlade men helt okända skivbolaget "Russian Record Company"...

 
... men på skivan står det att det är Jet som licensierat den till Castle Communication. Fusk? Tjuv- och rackarspel? Vet Putin nåt om detta? Ingen aning, från Kreml är det tyst. En halvbra skiva som jag troligen inte kommer att spela sönder i första taget, men som är kul att ha som kuriosa, bland annat hörs en funkbas på "I look at you" och en ylande saxofon på "The Woman's in Love". Nå, det blev bara en skiva med G-Force för Gary lessnade igen och drog raskt vidare till Greg Lakes band (du vet han från Emerson, Lake & Palmer) och släppte skivan "Manoeuvres" med honom, men det är en annan historia.


A:
"You" (Moore) 4:11
"White Knuckles / Rockin' and Rollin'" (Moore, Nauseef) 5:10
"She's Got You" (Moore, Nauseef) 4:53
"I Look at You" (Moore) 6:02

B:
"Because of Your Love" (Newton, Dee, Hitchings) 4:00
"You Kissed Me Sweetly" (Moore, Newton, Dee) 4:16
"Hot Gossip" (Moore) 3:34
"The Woman's in Love" (Moore) 3:53
"Dancin'" (Moore, Nauseef, Newton, Dee) 4:30

Producent:
G-Force

Skivbolag:
Russian Record Company

G-FORCE:
Gary Moore - gitarr, sång på "Hot Gossip", keyboards på "I Look at You" och "The Woman's in Love"
Willie Dee - sång på rubbet utom "Hot gossip"
Tony Newton - bas
Mark Nauseef - trummor

LP: Madam X - We reserve the right! (1984)



Klassisk (jo, men det är det väl?) debutplatta från Madam X som tyvärr blev deras enda skiva, men vilken skiva sen! Den hårfagre jättebasisten Doliber skrev merparten av skivans refrängstarka låtar som låter som ett Slade som vältrar sig i hårspray, strumbyxor och kajal. Givetvis var det här bandet för bra för att vara sant för när dom som bäst höll på att peppa inför en Englandsturné hoppade Bret Kaiser helt plötsligt av bandet! Ersättaren John Ward gjorde tyvärr ingen människa lycklig med sitt ylande och den hype dom byggt upp med denna kalasskiva försvann sin kos.



Ward kickades och ersattes av inte helt okände Sebastian Bach som bara hann vara med i ett år innan Madam X sen upplöstes. Systrarna Petrucci (inte släkt med Dream Theater-Petrucci) gick vidare till Vixen och Chris "Godzilla" Doliber bildade bandet Dr Bone som jag inte vet ett smack om. Jaså, undrar du också vad som hände med sångaren Bret Kaiser? Surfa till www.bretkaiser.com och kolla själv! Lite otippat må jag säga. Madam X återförenades på SRF 2014, man skulle ha vart där. Skitbra LP.


A:
High In The High School
Come One, Come All
She's Hot Tonight
Dirty Girls
Max Volume


B:
Metal In My Veins
Reserve The Right To Rock
Good With Figures
Cat's Got Your Tongue
We Want Rock
Stand Up And Fight


Producent: 
Rick Derringer 

Skivbolag: 
JET

MADAM X:
Bret Kaiser, sång
Chris "Godzilla" Doliber, bas
Maxine Petrucci, gitarr
Roxy Petrucci, trummor

LP: Marillion - Misplaced childhood! (1984)



Ett spontanköp och vill du höra nåt tokigt? När första låten rullade igång var det första gången ever (vad jag vet) som jag hörde Marillion. Om det var bra? Nja, jag slog väl inte glädjevolter direkt över att ha hittat ett nytt favoritband, men det blir säkert mycket bättre efter ett par snurr, jag återkommer i ämnet. 



Som synes ett väldigt färgglatt omslag och konstnären Mark Wilkinson har förresten, förutom en hel drös Marillion- och Fish-album, även gjort massor av omslag till Judas Priest. Omslagen till de tuffa hårdrockssmockorna "Ram It Down", "Painkiller" och "Jugulator" är nämligen också målade av mr Wilkinson.



På uppviket är det texter må du tro.
 
A:
"Pseudo Silk Kimono" 2:15
"Kayleigh" 4:04
"Lavender" 2:28
"Bitter Suite"
I. "Brief Encounter"
II. "Lost Weekend"
III. "Blue Angel"
IV. "Misplaced Rendezvous"
V. "Windswept Thumb" 7:53
"Heart of Lothian"
I. "Wide Boy"
II. "Curtain Call" 4:08

B:
"Waterhole (Expresso Bongo)" 2:13
"Lords of the Backstage" 1:53
"Blind Curve"
I. "Vocal Under a Bloodlight"
II. "Passing Strangers"
III. "Mylo"
IV. "Perimeter Walk"
V. "Threshold" 9:30
"Childhoods End?" 4:33
"White Feather" 2:24

Producent:
Chris Kimsey

Skivbolag:
EMI

MARILLION:
Fish – sång
Steve Rothery – gitarr
Mark Kelly – keyboards
Pete Trewavas – bas
Ian Mosley – trummor

LP: Montrose - Paper money! (1974)



Skiva nummer två från Montrose och den sista med Sammy Hagar. Inte på långa vägar lika bra som debuten, tyvärr. Är det här månne det tråkigaste skivomslaget ever?


Lika tråkig baksida, kosta på sig ett bandfoto kanske? "Underground" är en Chunky, Novi & Ernie-cover (nä, inte jag heller) och är en väldigt lugn och o-rockig öppningslåt. "Connection" är en Stones-cover. Ronnie Montrose himself sjunger på "We´re going home".

 
A:
"Underground" (I. Rappaport, Chunky) - 3:33
"Connection" (Jagger, Richards) - 5:42
"The Dreamer" (Hagar, Montrose) - 4:05
"Starliner" (Montrose) - 3:36

B:
"I Got the Fire" (Montrose) - 3:06
"Spaceage Sacrifice" (Hagar, Montrose) - 4:55
"We're Going Home" (Montrose) - 4:52
"Paper Money" (Hagar, Montrose) - 5:01

Producent:
Ted Templeman, Montrose

Skivbolag:
Warner

MONTROSE:
Sammy Hagar, sång
Ronnie Montrose, gitarr, sång på "We're Going Home"
Alan Fitzgerald, bas
Denny Carmassi, trummor

LP: Madness - One step beyond...! (1979)


 
A:
"One Step Beyond" – 2:18 (Campbell)
"My Girl" – 2:44 (Mike Barson)
"Night Boat to Cairo" – 3:31 (Barson, Graham McPherson)
"Believe Me" – 2:28 (Barson, Hasler)
"Land of Hope and Glory" – 2:57 (Chris Foreman, Lee Jay Thompson)
"The Prince" – 3:18 (Thompson)
"Tarzan's Nuts" – 2:24 (Barson)

B:
"In the Middle of the Night" – 3:01 (McPherson, Foreman)
"Bed & Breakfast Man" – 2:33 (Barson)
"Razor Blade Alley" – 2:42 (Thompson)
"Swan Lake" – 2:36 (Pyotr Ilyich Tchaikovsky; arr. av Mike Barson)
"Rockin' in A♭" – 2:29 (Willy Wurlitzer; Bazooka Joe cover)
"Mummy's Boy" – 2:23 (Mark Bedford)
"Madness" – 2:38 (Campbell)
"Chipmunks Are Go!" – 0:51 (Carl Smyth, Brendan Smyth)

Producent:
Clive Langer, Alan Winstanley

Skivbolag:
Stiff

MADNESS:
Graham McPherson (Suggs) – sång
Mike Barson (Monsieur Barso) – keyboard
Chris Foreman (Chrissy Boy) – gitarr
Mark Bedford (Bedders) – bas
Lee "Kix" Thompson – saxofon, sång på #5 och #10
Dan Woodgate (Woody) – trummor

2-LP: Macabre - Dahmer! (2000)

 

Konceptskiva om den bindgalne massmördaren Jeffrey Dahmer!






En rasande grann dubbel bildvinyl-utgåva som det bara finns 500 ex av i hela världen.




Konstigt nog är det sju låtar vardera på A- och B-sidan, hela tolv stycken på C-sidan och inte en enda låt på D-sidan som alltså är alldeles blank.
 
A:
"Dog Guts" – 3:15
"Hitchhiker" – 3:30
"In the Army Now" – 1:29
"Grandmother's House" – 2:27
"Blood Bank" – 2:17
"Exposure" – 2:15
"Ambassador Hotel" – 3:52

B:
"How 'Bout Some Coffee" – 1:58
"Bath House" – 1:53
"Jeffrey Dahmer and the Chocolate Factory" – 1:01
"Apartment 213" – 2:38
"Drill Bit Lobotomy" – 1:39
"Jeffrey Dahmer Blues" – 2:28
"McDahmers" – 1:30

C:
"Into the Toilet with You" – 1:43
"Coming to Chicago" – 1:36
"Scrub a Dub Dub" – 3:23
"Konerak" – 1:51
"Media Circus" – 0:22
"Temple of Bones" – 1:39
"Trial" – 2:04
"Do the Dahmer" – 1:35
"Baptized" – 1:31
"Christopher Scarver" – 2:23
"Dahmer's Dead" – 0:33
"The Brain" – 1:17

D:
-

Producent:
Neil Kernon

Skivbolag:
Hell´s Headbangers

MACABRE:
 Lance "Corporate Death" Lencioni - gitarr, sång
 Charles "Nefarious" Lescewicz - bas, sång
 Dennis "Dennis the Menace" Ritchie - trummor

LP: MSG - Built to destroy! (1983)



Skitbra fjärdeskiva från Michael Schenker och hans glada mannar i MSG. Eller glada och glada, lite mummel hade det nog varit i leden då både Cozy Powell (frivilligt), Paul Raymond (frivilligt) och Gary Barden (kickad) hade lämnat bandet före inspelningen av den föregående "Assault attack"-plattan och ersatts av i tur och ordning Ted McKenna, Tommy Eyre och Graham Bonnet. Med den sistnämnda funkade det inte alls och han fick, efter ett katastrofgig, kicken. 
 


Så vad gör man då? Jo, Schenker fick krypa till korset och fråga den nyss kickade Barden (som managern lyckades övertala Schenker att kicka till förmån för Bonnet...) om han möjligen ville komma tillbaka till bandet och sjunga lite, kanske bara litegrann? Pretty please with sugar on top? Schysst som han är så tackade Barden ja, annars kanske det inte hade blivit nån skiva. Det verkar dock som Schenker hade en liten backup plan då jänkaren Derek St Holmes sjunger på "Still Love That Little Devil".

Så den nygamla sättningen värkte ur sig denna alldeles utmärkta skiva innan det börja mullra och knaka i bandet igen, Schenker lessnade på allt, drog ut till USA och bildade... MSG, alltså "McAuley Schenker Group".
 
A:
"Rock My Nights Away" 4:09
"I'm Gonna Make You Mine" 4:18
"The Dogs of War" 4:23
"Systems Failing" 4:25
"Captain Nemo" 3:22

B:
"Still Love That Little Devil" 3:24
"Red Sky" 5:15
"Time Waits (For No One)" 3:58
"Walk the Stage" 5:55

Producent:
MSG, Louis Austin

Skivbolag:
Chrysalis

MSG:
Gary Barden, sång
Michael Schenker, gitarr
Chris Glen, bas
Andy Nye, keyboards
Ted McKenna, trummor

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0