Film- och Musikbloggen!

Denna jättejättejätteklassiska andraplatta från Venom stoltserar med världens hårdrockigaste omslag.



Eftersom jag idiotiskt har sålt min originalpressning av denna skiva (givetvis med tillhörande poster och textblad) i början av 90-talet så var jag såklart tvungen att köpa den igen på vinyl när den här gatefoldutgåvan poppade upp på nätet för knappa  två hundringar. Lite tröst i allt elände är den trots allt, för visst är den snygg?



Bäst: "Black metal" (herregud vilken låt!), "Buried Alive", (ljudet av jorden som faller på kistlocket ger mig alltid rysningar), "Teachers Pet" och "Countess Bathory".
Sämst: givetvis att jag sålde mitt Neat Recordsorigianl för 40 spänn till nån fjunig jävla tonåring. För på själva skivan finns det inget som är sämst.



Nyutgåva på genomskinlig vinyl utgiven på italienska Earmark.

Soloskiva från italienske gitarristen Luca Turilli som färgglad bildvinyl. En någorlunda limiterad utgåva, det finns bara 3000 ex av denna i hela världen. Skillnaden mellan denna vinylutgåva och CD:n (som jag såklart också har) är att alla låtar på D-sidan är bonuslåtar enbart för denna vinylutgåva. Bland annat finns en version av "Demonheart" där ex-Angrasångaren Andre Matos sjunger istället för Olaf. 



Men omslagsbilden är såklart lika hiskelig som den var på promo-CD:n, (bara mångdubbelt större)



Uppviket är färgglatt som få andra uppvik.



Bilvinyl som sagt med Luca på ena LP:n...



... och sångaren Olaf på den andra.



Affischen som följer med är väl lätt onödig, om man nu inte är 12 år och tycker sånt skithäftigt.

A:
Aenigma
War of the Universe
Rider of the Astral Fire
Zaephyr Skies' Theme 

B: 
The Age of Mystic Ice
Prince of the Starlight
Timeless Oceans
Demonheart 

C: 
New Century's Tarantella
Prophet of the Last Eclipse

D:
Dark comet´s reign
Demonheart
Caprice in A minor
Autumns last whisper

Producent: 
Sascha Paeth, Miro 

Skivbolag: 
Limb Music

LUCA TURILLI:
Luca Turilli, gitarr
Olaf Hayer, sång
Sascha Paeth, bas
Miro, keyboard
Robert Hunecke-Rizzo, trummor, gitarr

GÄSTER:
Andre Matos (ex-Angra), sång på "Demonheart" (versionen på sidan D)

Boogierockande evighetsmaskinen Status Quo firade 20 år 1982. band ihop. För om du använder din små grå så ser du att 1+9+8+2 = 20, fyndigt va? Tänk om dom istället hade startat bandet 1964 och då firat 20-årsjubileumet 1984, då hade det ju blivit 1+9+8+4 = 22, alltså fatta vilken jävla tur dom hade som började 1962!
Bra skiva men visst är det ett lite väl tråkigt omslag för att vara ett 20-årsjubileum?



"She Don't Fool Me", "Young Pretender", "Dear John", "Doesn't Matter" och "I Should Have Known" är bäst och "Big man", "I Want The World To Know" och "I Love Rock 'N' Roll" är sämst. Som av en händelse är de tre sämsta låtarna skrivna av basisten Alan Lancaster...