Film- och Musikbloggen!

Det enda av de fyra soloalbumen som enbart innehåller eget material, de andra tre killarna hade ju coverlåtar på sina skivor.



På "Take Me Away (Together as One)" så sitter Carmine Appice (Vanilla Fudge, Rod Stewart) på trumpallen och spelar sådär yvigt och våldsamt som bara han kan. Problemet var bara att i slutet av låten så undrade Carmine om det var OK att han körde lite crazy fills och rullningar och blev så till sig att han tappade takten totalt. Carmine märkte ingenting och Paul var givetvis alldeles för hygglig att säga att inspelningen blev fel så när Carmine hade dragit iväg igen så började "Operation lappa ihop" för att få alla slag att hamna rätt i takten. Enligt Bob Kulick hade det gått fortare att spela in trummorna igen med en annan trummis men...

A:
Tonight You Belong to Me
Move On
Ain't Quite Right
Wouldn't You Like to Know Me
Take Me Away (Together as One)

B:
It's Alright
Hold Me, Touch Me (Think of Me When We're Apart)
Love in Chains
Goodbye

Producent:
Paul Stanley, Jeff Glixman

Skivbolag:
Casablanca

PAUL STANLEY:
Paul Stanley, sång, gitarr
Bob Kulick, gitarr
Steve Buslowe, bas på #1-5
Richie Fontana, trummor på #1-4
Eric Nelson, bas på #6-9
Craig Krampf, trummor på #6-9
Carmine Appice, trummor på #5
Steve Lacey, gitarr på #8

Puh! Tung låda.



Överst 3 st. 10"-vinyler i gatefoldfodral.



Sen den 118-sidiga boken med alla sångtexter först på fyra sidor och sen det periodiska systemet bildsatt med lagom skumma bilder.



Det här är till exempel grundämet #57 Lantan med den kemiska beteckningen "La"...



...och det här grillpartyt ska givetvis föreställa #82 bly med den kemiska beteckningen "Pb". Fattar du kopplingen? Nä, inte jag heller.



Underst ligger CD:n och USB-minnet som blinkar rött (såklart) när man trycker in det i stereon. Vad betyder prickarna? Röd?



Omslaget på de tre vinylerna....



... baksidan...



...och uppviket med kryptiska bilder.

A:
Radioactive
Burning Up With Fever
See You Tonite
Tunnel Of Love
True Confession

B:
Living In Sin
Always Near you/Nowhere To Hide
Man Of 1,000 Faces
Mr. Make Believe
See You In Your Dreams
When You Wish Upon A Star

Producent: 
Sean Delaney, Gene Simmons 

Skivbolag: 
Casablanca

GENE SIMMONS:
Gene Simmons, gitarr, sång
Neil Jason, bas
Elliot Randall, gitarr
Alan Schwarzberg, trummor

Gäster på skivan:
Joe Perry, gitarr på "Radioactive" & "Tunnel of Love"
Bob Seger, körsång på "Radioactive" & "Living in Sin"
Rick Nielsen, gitarr på "See You In Your Dreams"
Donna Summer, körsång på "Burning Up With Fever"
Cher, telefonröst på "Living In Sin"
Michael Des Barres, kösång på "See You in Your Dreams"
Ritchie Ranno, gitarr på "Tunnel of Love"

"KISS Alive II", en dubbel-LP med det gottaste från de tre helt utsålda konserter Kiss gjorde på The Forum i Los Angeles den 26-28 augusti. Och på B-sidan på skiva nummer två ligger det fem sprillans nya studiolåtar.
Coolt omslag också som blev som det blev av den enkla anledningen att omslagsdesignern Dennis Woloch, helt enkelt inte hittade nån bra livebild med hela bandet utan fick improvisera lite. Fyra små ansiktsbilder, skivans titel i typsnittet Stamp SÅ JÄVLA STORT DET BARA GÅR och längst upp en ÄNNU STÖRRE KISS-logo. Klart!



Låtarna har ju varenda kotte hört så jag tänkte skriva några rader om nåt som du kanske inte visste, nämligen vad som är live eller inte på denna liveskiva och vem som spelar vad. So here goes: alla låtar är från de olika Forum-gigen utom "Beth" och "I want you" som kommer från en konsert dom gjorde den 2 april 1977 på Tokyos Budokan Hall. Den ursprungliga planen var att släppa ett livealbum enbart i Japan betitlat "Rock´n´roll party in Tokyo" men av okänd anledning blev det inget av dom planerna så Eddie Kramers inspelningar användes till denna istället. "Tomorrow and Tonight" är inspelad vid soundcheck och har ett i efterhand pålagt publikljud. Den Rod Stewart-minnande "Hard Luck Woman" är däremot 100% fusk och är överhuvudtaget inte live utan grabbarna spelade helt enkelt in den i en tom lagerlokal och la på publikjubel i efterhand för den där "äkta" livekänslan...



På de fem studiolåtarna är det den hårfagre (not!) Bob Kulick som spelar gitarr på tre spår. Ace spelar faktiskt på sin egenskrivna "Rocket man" men på den avslutande Dave Clark Five-covern "Any Way You Want It" spelar Paul alla gitarrer.

"Love Gun" från 1977 är den den maskerade kvartettens sjätte studioplatta på fyra år. Förr i tiden kunde man nämligen prångla ut skivorna fort! En skiva som tyvärr blev den sista skivan med originaluppsättningen, då Peter Criss bara trummade på en enda låt på uppföljaren "Dynasty" och inte alls på den då följande "Unmasked"-skivan. Och nej, det är inte Peter Criss som trummar på återföreningsplattan "Psycho circus" heller, vad det än står på omslaget. Jo förresten, på "Into the void", men på resten är det Kevin Valentine.



Otroligt snyggt omslag målat av Ken Kelly som även gjorde "Destroyer"-omslaget.
Trivia: en av körsångarna på skivan, Ray Simpson, blev senare medlem i gaydiscogänget Village People. Han var polisen.

A:
Point of Know Return
Paradox
The Spider
Portrait (He Knew)
Closet Chronicles

B:
Lightning's Hand
Dust in the Wind
Sparks of the Tempest
Nobody's Home
Hopelessly Human

Producent: 
Jeff Glixman 

Skivbolag: 
Kirshner

KANSAS:
Phil Ehart, trummor
Dave Hope, bas
Kerry Livgren, gitarr, keyboards
Robby Steinhardt, violin, sång
Steve Walsh, keyboards, sång
Rich Williams, gitarr

Köpt via Kissonline.com och släppt i fem färger, (röd, grön, blå, grön och svart), endast 1000 exemplar per färg. Allt såklart slutsålt sedan länge.





Gatefold-utgåva med tuff bandbild på uppviket med autografer.



Det följde även med en cool poster.



Jag beställde som synes den gnistrande röda vinylen, har man Gene som favorit så har man.

Det här kommer du inte att tro, men den här skivan köpte jag alldeles nyligen på skivmässa. Otroligt, eller hur? Har ingen förklaring att jag inte köpte den då den kom, jag var bara 12 år då skivan släpptes och veckopengen räckte väl bara till tidningen Poster... Hade den dock på kassettband som en kompis kopierat åt mig och det bandet spelade jag dag och natt, men köpa skivan själv? Nä, det gjorde jag aldrig, har inte ens haft den här skivan på CD! Ja, jag vet, det är helt ofattbart.



Det är som du vet inte Ace som spelar gitarrsolot på "Sweet Pain" utan Alice Cooper-gitarristen Dick Wagner. Han spelar även de flesta riffen på "Flaming Youth" och trakterar så flinkt den akustiska gitarren på balladhiten "Beth". Som ursprungligen hette "Beck" men Ezrin tyckte det lät som en killnamn och hur fel kan då inte låtens text tolkas då?

Jätteklassisk debutsoloskiva från den champagneglade KISS-gitarristen Ace Frehley. Köpte den här, (och de andra tre KISS-medlemmarnas skivor såklart), direkt när dom kom 1978. Skivan knåpade Ace ihop i princip alldeles själv då han förutom att spela alla gitarrer även sköter allt basspel. Och sjunger gör han också såklart. Trumma kan han däremot inte så bakom trummorna sitter gamle polaren Anton Fig.



Ace hade tidigare inte vågat ta ton på sina egna låtar och det var inte förrän på "Love Gun"-skivan som han till slut vågade sig fram till micken för att sjunga "Shock me". Och 1978 kom då denna skiva där Ace sjunger allt, och han sjöng ju hur bra som helst. Efter denna skivas klockrena succé sjöng sen Ace på inte mindre än tre låtar på "Dynasty"-skivan, (Stones-covern "2000 Man," "Hard Times" och "Save Your Love") och han luftade även lungorna på "Talk to Me", "Two Sides of the Coin" och "Torpedo Girl" på den grymt underskattade "Unmasked", men det är en annan historia.

Hahaha, av en ren slump blev det ännu mera KISS på bloggen och vadå klassiskt skivomslag och vadå klassisk rockskiva? För efter den till absurdum överproducerade "Destroyer" med barnkörer, symfoniorkestrar, kraschande bilar och jag vet inte vad, så vände KISS tillbaka sina djupaste rockrötter med denna skiva, som tro´t eller ej är släppt samma år som "Destroyer", hur fan hann dom med det? Också en KISS-skiva där det inte finns några "gästartister" som okrediterat drar ett gitarrsolo eller lirar bas på nån låt, utan det är minsann KISS rakt igenom. På "Destroyer"-plattan var ju Alice Coopers gitarrist Dick Wagner inne i studion och drog solon på både "Flaming Youth" och "Sweet Pain" då Ace inte kom överens med "Destroyer"-producenten Bob Ezrin. Och på tal om Ace så är det här den enda KISS-skiva som Ace inte skrivit nån låt till, lite konstigt då han inte alls gillade den polerade "Destroyer"-skivan, och borde kunnat skriva ihop en gitarrstänkare som passat den här skivan på nolltid.

Trivia: skivans tekniker Corky Stasiaks namn är av misstag utelämnat på första pressen av denna skiva, efter ca 250.000 skeppade exemplar så upptäcktes felet och hans namn lades till på omslaget på nästa pressning. Har ingen aning om sanningshalten i det påståendet, (det är Corky själv som sagt det i den här boken), men på min kantnötta USA-press står Corkys namn inte med på omslaget. Det är under inspelningen av denna skiva som förresten Gene upptäcker och producerar en demo med de då helt okända Van Halen.

A:
I Want You
Take Me
Calling Dr. Love
Ladies Room
Baby Driver

B: 
Love 'Em And Leave 'Em
Mr. Speed
See You In Your Dreams
Hard Luck Woman
Makin' Love

Producent: 
Eddie Kramer 

Skivbolag: 
Casablanca

KISS:
Paul Stanley, gitarr, sång
Ace Frehley, gitarr
Gene Simmons, bas, sång
Peter Criss, trummor, sång

* * *

* * *