LP: Sparks - Big beat! (1976)



Avig och småglammig pop med brödraduon Sparks, kan det vara nåt?  Innehåller ett helt gäng skojfriska popdängor som "I Bought The Mississippi River", "I Want To Be Like Everybody Else", "Throw Her Away (and Get A New One)" och "Fill-er-up".



I juni 2008 i London körde Sparks sin "The Sparks Spectacular" där dom på 21 spelningar körde alla sina 21 skivor i kronologisk ordning från start till slut, en skiva per kväll. KISS borde göra nåt liknande tycker jag.
 

A:
Big Boy
I Want To Be Like Everybody Else
Nothing To Do
I Bought The Mississippi River
Fill-er-up
Everybody's Stupid


B:
Throw Her Away (and Get A New One)
Confusion
Screwed Up
White Women
I Like Girls


Producent:
Rupert Holmes 

Skivbolag:
Island

SPARKS:
Russell Mael, sång
Ron Mael, keyboards

LP: Mikael Rickfors - Tender turns tuff! (1981)



För ynka 5 spänn på loppis så blev jag ägare till denna LP, den bästa svenska rockskiva som nånsin släppts. Ja, nu ska vi kanske inte överdriva, men då jag inte lyssnar på svensk rock överhuvudtaget så är det här nog det bästa jag hört. Skitbra skiva sagt helt utan ironi.



Trummis på skivan är rutinerade Per Lindvall som en gång satt i en studio och klagade på att klicktracket sackade sig. - Nä, nu skojar du, sa teknikern, inte fan kan den sacka sig, den är ju alldeles sprillans ny!
- Nej, jag är 100% säker, den saktar sig, sa Per och ringde upp tillverkaren och sa att dom måste kolla upp den där takthållarprylen, den går ju inte som den ska. Och mycket riktigt, efter några tester i fabriken så kom dom fram till att den saktade sig. Otroligt lite men... Stabil kille, den där Per.
 

A:
Tender Turns Tuff
Don't Blame The Boy
Nervous
Yeah Yeah
Walking


B:
We May Be Wrong (But We Won't Be Wrong Always)
Son Of Cathys Clown
The Morning's Just A Night Away
Fire In The Heart
Don't Knock Me


Producent:
Mikael Rickfors, Lasse Gustavsson, Hasse Huss 

Skivbolag:
Sonet

MIKAEL RICKFORS:
Mikael Rickfors, gitarr, sång
Per Lindvall. trummor
Jan Bengtsson, bas
Håkan Mjörnheim, gitarr
Mikael Hagström, gitarr
Peter Ljung, keyboards
Thomas Opaya, percussion


LP: Vinnie Vincent - Invasion! (1986)



Solodebuten från ex-Kissaren Vinnie Vincent och hans Invasion frontas av den då temporära lösningen Robert Fleichman på sång. Robert var en gång i tiden sångare i Journey och skickade högpitchade toner ut i stratosfären på Journey-plattorna "Infinity" och "Next"Men vadå "temporär"? Jo, det var så att Vinnie och Dana i bandets uppstart fick en demo med en för dom okänd sångare, som dom båda föll pladask förr. Problemet var bara att han, vem det nu var, hade glömt att skriva namn eller kontaktuppgifter på kasettbandet så dom halde istället in den som sagt rutinerade Fleischman som sångare istället. Bra sångare, men han ser inte så glammig ut jämfört med de andra välsminkade grabbarna, eller va?



Senare kom det fram att den mystiska, namnlösa sångaren med den mäktiga rösten var Mark Slaughter, som sjöng på uppföljaren "All systems go!" och som ännu senare skulle bli sångare i framgångsrika bandet Slaughter tillsammans med just Dana Strum. Trivia: Om du checkar in videon för "Boyz Are Gonna Rock" på YouTube så ser du att det är Mark Slaughter som är sångare. Men det är inte hans röst utan Robert Fleischmans. Robert hade lämnat bandet just före videoinspelningen för att lämna plats för Slaughter (som Vinnie till slut hittat) och Slaughter mimar helt enkelt Fleischmans sång. Han mimar inte så bra dock.
 

A:
Boyz Are Gonna Rock
Shoot U Full of Love
No Substitute
Animal
Twisted


B:
Do You Wanna Make Love
Back on the Streets
I Wanna Be Your Victim
Baby-O
Invasion


Producent: 
Vinnie Vincent, Dana Strum 

Skivbolag: 
Chrysalis

VINNIE VINCENTS INVASION:
Robert Fleischman, sång
Vinnie Vincent, gitarr
Dana Strum, bas
Bobby Rock, trummor


2-LP: Public Enemy - Apocalypse 91... the enemy strikes black! (1991)



Fet dubbelvinyl i gatefoldomslag med hårdaste raporkestern Public Enemy som bara står och glänser i en back därhemma. Otippat eller va? Men jag gillar ju såna här gamla oldschool-rapgrejer, så nu det är bara att bita ihop. Då min kunskap om Public Enemy (och rapgenren i gemen) är väldigt begränsad så jag nöjer mig med att säga att Public Enemys fyra första skivor allihopa är kalasbra och du måste givetvis kolla upp dessa, resten av deras diskografi har jag ingen aning om hur det låter. Jomen kom igen katten, det svänger ju stenhårt!



Bäst? Jo, det ska jag berätta för dig, det är "I Don't Wanna Be Called Yo Niga", "By the Time I Get to Arizona" "Shut 'em Down" och "Move!". Och glöm inte bort att lyssna på "Bring the noize" där Chuck D & Co tillsammans med grabbarna i Anthrax river av historien första rap/metal-samarbete.



"There´s still apartheid in AmeriKKKa"
 

A:
Lost at birth
Rebirth
Nighttrain
Can't Truss It

B:
I Don't Wanna Be Called Yo Niga
How to Kill a Radio Consultant
By the Time I Get to Arizona

C:
Move!
1 Million Bottlebags
More News at 11

D:
Shut 'em Down
A Letter to the New York Post
Get the Fuck Outta Dodge
Bring the Noise 

Producent: 
Imperial Grand Ministers of Funk 

Skivbolag: 
Def Jam

PUBLIC ENEMY:
Chuck D, the hard rhymer
Flavor Flav, the juice
Terminator X, the track attacker

LP: Tygers of Pan Tang - Wild cat! (1980)



Debutskivan från NWOBHM-gänget Tygers of Pan Tang är det fortfarande efter 30 år rejält klös i.



"Euthanasia", "Slave to freedom""Don´t touch me there" och "Suzie smiled" skojar man inte bort så jävla lätt. Inte så illa pinkat att ha kändisproducenten Chris Tsangarides som ljudrattare på sin debut. Ruskigt snyggt omslag.

A:
Euthanasia
Slave to Freedom
Don't Touch Me There
Money
Killers


B:
Fireclown
Wild Catz
Suzie Smiled
Badger Badger
Insanity


Producent: 
Chris Tsangarides 

Skivbolag:
MCA

TYGERS OF PAN TANG:
Jess Cox, sång
Robb Weir, gitarr
Rocky, bas
Big Dick, trummor


LP: Mike Oldfield - Crises! (1983)



Storsäljande skiva från den engelska multiinstrumentalisten Mike Oldfield där hela A-sidan upptas av drygt 20 minuter långa titellåten "Crises". Om det inte vore för megahiten "Moonlight shadow" och särskilt gitarrsolot på den så skulle det här vara en ganska tråkig skiva. Som tur är har jag fått den av en kompis.



Är inget större fan av mr Oldfield men jag har haft originalutgåvan av "Tubular Bells" i min ägo, men har dumt nog sålt iväg den. Den var givetvis mycket bättre. Trivia: Längst upp till vänster på baksidan står det "the watcher and the tower, waiting hour, by hour" som är en textrad från titellåten. Oldfield har sagt i intervjuer att han är mannen på framsidan och tornet är hans musik.


A:
Crises

B:
Moonlight Shadow
In High Places
Foreign Affair
Taurus 3
Shadow on the Wall


Producent: 
Mike Oldfield, Simon Phillips 

Skivbolag: 
Virgin

MIKE OLDFIELD:
Mike Oldfield, gitarr, Fairlight CMI, Roland string synthesizer, Oberheim OB-Xa synthesizer, Farfisa orgel, bas, mandolin, banjo

Gäster på skivan:
Maggie Reilly, sång
Jon Anderson (Yes), sång
Roger Chapman, sång
Simon Phillips, trummor


LP: The Runaways - Live in Japan! (1977)



Klassisk liveskiva från tjejgänget The Runaways, inspelad i Japan såklart och de goa låtarna ramlar nästan över varann i sin iver att komma ut genom högtalarna, för vad sägs om följande låtlista:"Queens of Noise", "California Paradise", "Neon Angels on the Road to Ruin", "All Right You Guys", "Cherry Bomb"... Inte  illa va?





Massor med bilder på uppviket.



Och så följer det med en maffig fotobok i omslaget också.









Cherie Currie hoppade av bandet senare samma år för att satsa på en solokarriär, brukar aldrig vara en bra idé. För vad gör hon nuförtiden? Jo, det här. Lite otippat, eller va?
 

A:
Queens of Noise
California Paradise
All Right You Guys
Wild Thing
Gettin' Hot
Rock-N-Roll

B:
You Drive Me Wild
Neon Angels on the Road to Ruin
I Wanna Be Where the Boys Are
Cherry Bomb
American Nights
C'mon

Producent: 
Kent J. Smythe, The Runaways 

Skivbolag: 
Mercury

THE RUNAWAYS:
Cherie Currie, sång
Joan Jett, gitarr
Lita Ford, gitarr
Jackie Fox, bas
Sandy West, trummor

RSS 2.0