Film- och Musikbloggen!

Ett "Acces all areas"-pass med nummer 032 sträcks fram ur lågorna.



Raven kunde drämma av bomber, här ser vi en saftig klusterbomb brisera mitt i plytet på trummisen.



De tre musketörerna tackar publiken genom att slänga en svettig baskagge på dom. Observera att respektive skivsida heter "Defcon 4", Defcon 3" och så vidare i fallande ordning, har du nånsin sett nåt så tufft?

Debutskivan från engelska glamgänget Wrathchild och inte sedan Slades glansdagar jar jag sett så mycket felstavade låttitlar. Skitbra skiva med en hel hop bra låtar men tyvärr var väl inspelningsbudgeten låg då ljudet är riktigt ruttet. Papperstunna trummor som ibland låter som en trummaskin och ett gitarrljud med 100% diskant och helt utan bett. Tur då att låtarna som sagt är så pass bra att man glömmer bort sig. Det som är lite konstigt med det usla ljudet är att producenten Robin George - som är gitarrist själv - har gjort en drös soloskivor och turnerat med Magnum, så han borde väl veta hur en gitarr ska låta. Enda förklaringen till det måste vara att det här var hans första sittning i producentstolen.



Wrathchild kastade in handduken 1989 och alla gick åt varsitt håll och vad gjorde sångaren Rocky Shades då? Jo, han blev sångare i klassiska D-taktgänget Discharge. Jo, faktiskt. Tror dock inte han spelade in nån skiva med dom, men överbevisa mig gärna om du vet. 

Ett minst sagt färgglatt omslag med ett UFO-besök i förortsidyllen. Varför tittar hon så argt på oss? Vad har hon i handen? Varför ligger det en halsduk på huven? Ryms verkligen bilen i garaget?



Hela bandet med bar överkropp med den då 19-åriga barnrumpan Schenker till höger. Den lilla bilden i mitten föreställer ett mystiskt UFO-besök i Bromley 1960 om du undrar.



Förstaspåret är som synes felstavat på omslaget,. "Too young to no", ("För ung för att nej"), ska såklart vara"Too young to know". Är det Schenker som korrekturläst?

 

Ett sedermera censurerat omslag med konstnären Robert Williams målning "Appetite for Destruction" där en robot är på väg att våldta en troslös tjej. Som tur är kommer en annan robotpryl flygandes över staketet till undsättning. Tysk utgåva, tyvärr med ett maffigt klistermärke mitt i alltihop.



Grabbarna lite lagom småfulla sittandes på en matta i replokalen. Kolla på Duff, nyss ramlat ur sängen tro? han ser ju helt uppskrämd ut. Och om du också som jag har vinylutgåvan ser du att A-sidan heter "G" och B-sidan "R". På "Guns"-sidan ligger alla låtar om sprit och andra droger och på "Roses"-sidan är låtarna om sex och diverse tjejer. Du som har CD-versionen missar såklart såna små sköna detaljer.

På tal om sex: Axl ville ha "sexljud" i "Rocket Queen". Låter man då en tjej komma in i studion och stöna lite? Nä, inte då. Då bjuder man helt sonika in Steven Adlers flickvän Adriana Smith och sätter på henne på riktigt i studion och voilá har man en stönande jänta på skivan... Skivans tekniker Steve Thompson vägrade dock att ha nåt att göra med just den delikata inspelningen utan lät sin assistent Victor Deglio sköta det lilla uppdraget. Om du lusläser tacklistan ser du att det står Victor "the fucking engineer" Deglio" där. True story.

Status Quos egen version av den klassiska Ivo Jima-fotot.



Innerpåsen. Inte så svårt att gissa vilka som är stjärnorna i bandet.



Tråkig blå baksida med orden "Quo´s back" i bakgrunden. Vadå "back"? Jo, evighetsmaskinen Status Quo var faktiskt nerlagt mellan åren 1984-1986, därav det glada utropet. 

BLÅ! No doubt den absolut blåaste skiva jag har hemma med en dräglande figur som motiv...



.. och en behornad djävulsmask av nåt slag på baksidan.



En surmulen skägglurk och en gapande dåre med bandana plus alla låttexter fullbordar uppviket. Vilka är det på bilderna? Basisten och sångaren? Producenten och managern? En groupie och en roadie? Frågorna tar aldrig slut.



Till sist hänger det även med en beställningskupong för dig som är sugen på lite Demon-merch.
4 pund för en Demon-trisha och 16 pund för en jacka är ju jävligt billigt må jag säga.