Film- och Musikbloggen!

Mitt eget lilla Discogs. Plus lite filmer.

LP: Manowar - Into glory ride! (1983)

Skiva nummer två från världens tufffaste Manowar och den första med den mustaschprydde Scott Columbus på trumpallen. En herre som enligt legenden slog så hårt på trummorna att bandet var tvungna att bygga ett specialset i stål till honom för att slippa köpa nya pukor efter varje gig.

Skiva börjar med samlagsstön som avbryts av flickans föräldrar som skriker "she´s only sixteen!" varefter killen vilt skrattande jagas ut ur huset. Politiskt korrekt tro?

Försök läsa texten här ovan utan att använda din mörkaste filmtrailer-röst och avsluta med ett fett: YEAH!!!! Du ser, det går inte.

Manowars roadcrew tackas. Men vad är "Female technician" och var/hur söker jag en sån tjänst?

 

"The sound of metal so loud it cracks the beams played by warriors called the Metal Kings. A hero's welcome for those who heed the call. We are together, we are all"

A:
Warlord
Secret of Steel
Gloves of Metal
Gates of Valhalla

B:
Hatred
Revelation (Death's Angel)
March for Revenge (By the Soldiers of Death)

Producent:
Manowar, Jon Mathias

Skivbolag:
Music for Nations

MANOWAR:
Eric Adams, sång
Ross "Ross the Boss" Friedman, gitarr, keyboards
Joey DeMaio, bas
Scott Columbus, trummor

LP: Wendy O. Williams - Maggots - the record! (1987)

Tredje soloskivan från Wendy O. Williams eller den fjärde från Plasmatics beroende hur man räknar. Men hennes namn står ju överst så.. Världens första "Thrash metal opera" och en konceptskiva (jo, faktiskt) som handlar om hur genmanipulerade maskar - som vetenskapsmän odlat fram för att äta vårt växande sopberg - istället förökar sig bortom all kontroll och till slut tar över världen.

Wendys ryggtatuering.

Innerpåsen. Trots sin stenhårda image var Wendy var snäll som ett  lamm, vegetarian och hängiven djurälskare. 

Helt ok skiva, tyvärr är bara varannan låt en låt så att säga. Titlar som ovan som är i tunn stil är nämligen berättarröster och av skådespelare spelade scener. Tror förresten att det där dr Rhesus Macque som tackas längst upp är ett skämt. Rhesus Macaque är latin för en sorts Makak-apa...

 

Men musiken är kalasbra och vilken JÄVLA RÖST hon hade Wendy! Hon kunde verkligen vråla.

 

A:
"Overture / Introduction" (Swenson, Beech, Ray) 0:59
"You're a Zombie" (Swenson, Ray) 2:45
"The White's Apartment / Full Meal Diner" 2:46
"The Day of the Humans Is Gone" (Swenson, Ray) 3:31
"The Central Research Laboratory / Valerie and Bruce on the Phone" 3:06
"Destroyers" (Swenson, Ray) 3:07
"The White's Apartment / Bruce's Bedroom" 1:40
"Brain Dead" (Swenson, Ray) 2:33

B:
"The White's Apartment / Bruce's Bedroom" 2:30
"Propagators" (Swenson, Beech) 3:00
"The White's Apartment / Fire Escape" 2:02
"Finale" (Swenson, Beech, Ray) 4:06

Producent:
Rod Swenson

Skivbolag:
GWR

WENDY O. WILLIAMS / PLASMATICS:
Wendy O. Williams, sång
Wes Beech, gitarr, kör
Michael Ray, gitarr, kör
Chris Romanelli, bas, kör
Ray Callahan, trummor, kör

LP: Wrathchild - The biz suxx (but we don´t care! (1988)

Fullängdare nummer två från engelska glamgänget Wrathchild, här med tillägget "U.K"

Här har dom som synes torkat av sig det massiva sminket dom sportade på debuten men musiken är densamma, lite glam, lite Glitter och lite Sweet, lyssna på (Na Na) Nukklear Rokket" här nedan till exempel.

Stavfel på nästan varenda låt. Djävulskt rosa vinyl.

A:
"The Biz Suxx" – 3:26
"££ Millionaire $$" – 3:19
"Hooked" – 2:53
"(Na Na) Nuklear Rokket" – 3:20
"Wild Wild Honey" – 3:14
"Ring My Bell" – 3:34

B:
"Hooligunz" – 3:32
"She'z No Angel" – 4:32
"O.K. U.K." – 3:24
"Noo Sensation" – 3:42
"Stikky Fingerz" – 3:40

Producent:
Guy Bidmead

Skivbolag:
FM

WRATHCHILD:
Rocky Shades, sång
Lance Rocket, gitarr
Marc Angel, bas
Eddie Starr, trummor

LP: Tormé - Official bootleg! (1987)

Nej, jag vet att jag sagt att jag inte köper liveskivor längre men jag kunde inte låta bli då den här LPn helt plötsligt uppenbarade sig på Discogs för 40 kronor. Gillar ju Bernie Tormé stökbrötiga gitarrspel och Frehley-släpiga sång. Inte den mest påkostade livedokumetnet som släpps, den är troligtvis inspelad på nån pub nånstans och har ett lite murrigt ljud men Bernies gitarr hörs loud and clear. Men det tonas tyvärr ut efter varje låt (ibland när det redan påbörjats en ny låt...), och det låter ju lite tokigt. Men den är kul att ha.

Sångaren Phil Lewis startade engelska bandet Girl som släppte två skivor och som hade en viss Phil Collen i sättningen. Girl höll ihop i två skivor sen drog Collen till Def Leppard och Lewis drog till Tormé och gjorde två fullängdare till + den här live:n då. Sen flyttade Lewis till USA och blev medlem i L.A Guns.

 

Är Onsala världens minsta skivbolag tro? Endast två släpp finns listade på Discogs: den här (men bara en CD-utgåva från 1997...) och så en live-LP med Ginger Baker, även den från 1987. 

A:
Frontline (B. Tormé)
Turn Out The Lights (B. Tormé)
Hardcore (B. Tormé, Lewis, Hellmann, Whitewood)
Star (B. Tormé)

B:
Burning Bridges (B. Tormé)
T.V.O.D. (Hellmann)
My Baby Loves A Vampire (B. Tormé)
New Orleans (Guida, Royster)
Love, Guns And Money (Lewis)

Producent:
Tormé

Skivbolag:
Onsala

TORMÉ:
Bernie Tormé, gitarr, sång
Phil Lewis, sång
Chris Hellmann, bas
Ian Whitewood, trummor

LP: Helloween - Walls of Jericho! (1985)

 Fullängdsdebuten från Helloween inköpt av mig på släppdagen 1985. Har för mig att det här kallades för "speed metal" då det kom. När dom sen gjorde "Keeper of..." hette det helt plötsligt "power metal". Bra är det i alla fall vad du än kallar det. Gräsligt omslag dock.

 

 Fanns det verkligen ingen annan bild att ha på baksidan än den här?

"Vrrr, grrr, brrr, drrr"

 

 Jäklar vilken skiva! Bara kalaslåtar, lyssna på "Ride the sky" här nedan till exempel. Sista skivan med Kai Hasen som sångare innan han överlät micken till Michael Kiske. 

 

A:
Walls Of Jericho 0:53
Ride The Sky 5:54
Reptile 3:45
Guardians 4:20
Phantoms Of Death 6:33 

B:
Metal Invaders 4:08
Gorgar 3:57
Heavy Metal Is The Law 3:51
How Many Tears 7:11

Producent:
Harris Johns

Skivbolag:
Noise

HELLOWEEN:
Kai Hansen. vrrr, grrr
Michael Weikath, grrr
Markus Grosskopf, brrr
Ingo Schwichtenberg, drrr

2-LP: Yes - Tales from topographic oceans! (1973)

Jomenvisstserru, jag har köpt den här också. 40 spänn på Discogs.

Men oj vad konstig den var. Det här kommer att kräva tid att komma in i.

På uppviket är det texterna. Exempel: "Starlight movements in seasons, release forward, tallest rainbow. Sun shower seasons, life flower reasons"... En rad från låten "The Revealing Science of God - Dance of the Dawn". Frågor på det?

 

En dubbelvinyl med en 20-minuterslåt per sida. Yes (!), det är prog.

 

A:
"The Revealing Science of God (Dance of the Dawn)" 20:25

B:
"The Remembering (High the Memory)" 20:38

C:
"The Ancient (Giants Under the Sun)" 18:35

D:
"Ritual (Nous Sommes du Soleil)" 21:37

Producent:
Yes, Eddy Offord

Skivbolag:
Atlantic

YES:
Jon Anderson, sång
Steve Howe, gitarr, sång
Chris Squire, bas, kör
Rick Wakeman, keyboards
Alan White, trummor

LP: Death - Scream bloody gore! (1987)

 Dödsmetallens heliga Graal. Ursprunget. Patient Zero. Startpunkten. Så alla ni rättrogna, knäböj i vördnad inför debut-LPn från Death. En skiva som jag chansköpte direkt den kom 1987 enbart för det tuffa omslagets skull. Alltså, en band som heter "Death" måste ju bara vara bra, eller hur?

Och det var den såklart och hela min värld vändes upp och ner när Chuck han och hans två polare - i alla fall Chuck och Reifert, trots bilden spelar inte John Hand på skivan - vräker sig igenom framtida klassiker som "Evil Dead", "Torn to pieces", "Mutilation" och "Regurgitated Guts".

Kompisar från förr. Chuck Schuldiner gick tragiskt bort i hjärncancer 2001 men Chris Reifert trummar på. 49 år gammal och han spelar fortfarande gurglande dödsmetall med sitt Autopsy där han även sköter sången. Respekt. 

Jo hej på dig du också.

 

Lyssna bara på "Evil Dead" här nedan, sicken jävla refräng!
Nu skriker vi alla för full hals: "EVIIIIIILLLLL DEAD!"

A:
Infernal Death
Zombie Ritual
Denial of Life
Sacrificial
Mutilation

B:
Regurgitated Guts
Baptized in Blood
Torn to Pieces
Evil Dead
Scream Bloody Gore

Producent:
Randy Burns

Skivbolag:
Under One Flag

DEATH:
Chuck Shuldiner, gitarr, bas, sång
John Hand, gitarr
Chris Reifert, trummor

* * *

* * *

LP: Raven - Rock until you drop! ((1981)

Fantastisk debut från engelska Raven, en skiva som jag lyssnat på en miljard gånger. Såhär småstökig är vår replokal också.

Trummisen Rob Hunter har som synes inte börjat lira trummor iförd hjälm än. Hjälm? Ja, han brukar skalla sina cymbaler titt som tätt och det gjorde så jävla ont så han började lira med gallrad hockeyhjälm. Såklart.

 

. Som sagt en ruskigt bra debut från dessa NWOBHM-galningar som fortfarande håller på. Respekt.

A:
"Hard Ride" – 3:10
"Hell Patrol" – 4:43
"Don't Need Your Money" – 3:22
"Over the Top" – 3:51
"39-40" – 0:51
"For the Future" – 4:04

B:
"Rock until You Drop" – 4:02
"Nobody's Hero" – 3:50
"Hellraiser / Action" (Chinn, Chapman, Scott, Connolly, Priest, Tucker) – 4:21
"Lambs to the Slaughter" – 3:51
"Tyrant of the Airways" – 7:16

Producent:
Steve Thompson, Raven

Skivbolag:
Neat

RAVEN:
John Gallagher, bas, sång
Mark Gallagher, gitarr, sång
Rob Hunter, trummor

7"-singel: Lustans Lakejer - Diamanter! (1982)

Skitbra singel med Lustans Lakejer. Säger jag helt utan ironi.

A:
Diamanter

B:
Sång om syrsor

Producent:
Lustans Lakejer,  J. Vävare

Skivbolag:
Stranded

LUSTANS LAKEJER:
Johan Kinde, sång, gitarr
Janis Bokalders, keyboards, gitarr
Peter Bergstrandh, bas
Christer Hellman, trummor

LP: Wendy O. Williams - Deffest and baddest! (1988)

...eller "Wendy O. Williams' Ultrafly and the Hometown Girls" som den fullständiga titeln lyder. Tyvärr riktigt usel. Wendy, som tidigare skrek lungorna ur sig i Plasmatics, försöker här få till nån sorts svängig rapmetal-hybrid á la Beastie Boys men tyvärr med katastrofalt resultat. Nå, jag får väl sortera in den under "Plasmatics (kompletteringar" där i hyllan. Mysko omslag med en ejakulerande banan.

Mera nysprutade bananer på baksidan.

Sex- och drogråd från Wendy. Gitarristen Wes Beech (och producerande maken/managern Rod Swenson såklart) är de enda som är kvar sedan Plasmatics-tiden.

 

Den sista skivan Wendy gjorde innan hon drog sig tillbaka och odlade grönsaker och skötte om skadade djur. Efter två tidigare misslyckade självmordsförsök (-93 och -97) lyckades Wendy till slut ta sig liv den 6 april 1998. I självmordsbrevet skrev hon: "I don't believe that people should take their own lives without deep and thoughtful reflection over a considerable period of time. I do believe strongly, however, that the right to do so is one of the most fundamental rights that anyone in a free society should have. For me, much of the world makes no sense, but my feelings about what I am doing ring loud and clear to an inner ear and a place where there is no self, only calm". RIP.

A:
"Rulers of Rock"
"$10,000,000 Winner"
"Super Jock Guy"
"Early Days"
"The Humpty Song"

B:
"Know Wa'am Say'n?"
"On the Irt"
"Lies"
"La La Land"
"Laffing 'n' Scratching"

Producent:
Rod Swenson, Wes Beech

Skivbolag:
Profile

WENDY O. WILLIAMS:
Wendy O. Williams, sång
Wes Beech, gitarr
Katrina Astrin, kör
La Donna Sullivan, kör
The Stool School, scratching

LP: Cozy Powell - Over the top! (1979)

Första soloskivan från Colin "Cozy" Powell.

 

Trots att det längst ner till vänster står "lyrics enclosed" så är det här helt igenom en instrumental skiva.



Trumporr!

Om den är bra? Nja, det tycker jag väl inte, men ett billigt köp och kul att ha. Sista låten "Over the top" är till hälften ett fett trumsolo.

 

A:
"Theme One" (Martin) – 3:36
"Killer" (Airey) – 7:16
"Heidi Goes to Town" (Powell, Airey) – 2:57
"El Sid" (Marsden) – 5:09

B:
"Sweet Poison" (Middleton) – 8:24
"The Loner" (Middleton) – 4:50
"Over the Top" (Airey, Powell, Tchaikovsky) – 8:39

Producent:
Martin Birch

Skivbolag:
Polydor

COZY POWELL:
Cozy Powell, trummor
Gary Moore, gitarr (#2)
Clem Clempson, gitarr (#5 & 6)
Bernie Marsden, gitarr (#4)
Jack Bruce, bas
Don Airey, keyboards
Max Middleton, keyboards (#6)

LP: Gary Moore - Rockin´ every night! (1983)

Japanpressad liveskiva med Gary Moore inspelad i Tokyo under Garys "Corridors of power"-turné. Släppt i Japan samma år men inte utgiven i Europa förrän 1986. Inköpt nångång 83-84 av mig och knappt spelad.

Med sig hade Gary ett verkligt sopigt kompband: Ian Paice på trummor, Neil Murray på bas och Don Airey på keyboards. Jäkla nybörjare!

Utöver det dreamteamet har Gary även tagit med sig John Sloman som sjunger på "Rockin' Every Night", "Nuclear Attack" och "Rockin' And Rollin'". Man undrar ju lite vad gjorde han resten av konserten? Enligt omslaget spelar han "additional keyboards", behövdes det med en keyboardfantom som Don Airey i bandet?

Trumporr!

Det följer även ett med blad med två recensioner eller möjligen en biografi på ena sidan, min japanska är lite rostig så jag vet inte...

... och så texterna på den andra sidan.

 

A:
Rockin' Every Night
Wishing Well
I Can't Wait Until Tomorrow
Nuclear Attack

B:
White Knuckles
Rockin' And Rollin'
Back On The Streets
Sunset

Producent:
Gary Moore, Nigel Walker

Skivbolag:
Virgin Japan 

GARY MOORE:
Gary Moore, gitarr, sång (#2, 3, 7)
John Sloman, sång (#1, 3, 4, 6), keyboards
Don Airey, keyboards
Neil Murray, bas
Ian Paice, trummor

LP: King Diamond - The eye! (1990)

Den lilaste skivan jag har hemma. 

 

Alla händelser som det sjungs om har (tyvärr) ägt rum på riktigt. Alla personer i handlingen är också verkliga.

Ersättare på trumpallen efter Mikkey Dee är ännu en göteborgare: en osnuten Tommie "Snowy Shaw" Helgesson, endast 22 år gammal. Det blev dock bara den här King Diamond för Snowy, sedan la King Diamond (mannen) King Diamond (bandet) i malpåse och återupplivade Mercyful Fate istället. Men Snowy Shaw tog han med sig.

Snygga etiketter må jag säga.

Huga, vilken bra skiva. Lyssna på den lilla men ack så coola taktförskjutningen i "Eye of the witch" här nedan.

 

A:
"Eye of the Witch" (Diamond) 3:47
"The Trial (Diamond) 5:13
"Burn" (Diamond) 3:42
"Two Little Girls" (Diamond, Falcao) 2:41
"Into the Convent" (Diamond, LaRocque, Shaw) 4:47

B:
"Father Picard" (Diamond, Blakk) 3:19
"Behind These Walls" (Diamond) 3:45
"The Meetings" (Diamond, LaRocque) 4:31
"Insanity" (LaRocque) 3:00
"1642 Imprisonment" (Diamond, LaRocque) 3:31
"The Curse" (Diamond) 5:42

Producent:
King Diamond

Skivbolag:
Roadrunner

KING DIAMOND:
King Diamond, sång, keyboards
Andy LaRocque, gitarr
Pete Blakk, gitarr
Hal Patino, bas
Snowy Shaw, trummor
Roberto Falcao, keyboards

12"-EP: Helloween - Helloween! (1985)

Debut-EP från tyska Helloween. Inköpt av mig i blindo på releasedagen 1985. Turligt nog var den hur bra som helst och bättre skulle det bli.

Det är bara på denna och den följande fullängdaren "Walls of Jericho" som Kai Hansen sjunger, sedan värvades guldstrupen Michael Kiske och de två första skivorna med Kiske på sång är ljuvlig powermetal-historia. Sen blev det tyvärr väldigt mycket sämre.

Farliga grabbar med bandmaskoten Fangface och ett gäng pumpor.

Observera varningen från bandet.

Etiketten på ena sidan...

 
... och så en arg pumpa på den andra.

 

A:
"Starlight" Weikath/Hansen 5:17
"Murderer" Hansen 4:26
"Warrior" Hansen 4:00

B:
"Victim of Fate" Hansen 6:37
"Cry for Freedom" Weikath/Hansen 6:02

* * *

* * *

Producent:
Helloween

Skivbolag:
Noise

HELLOWEEN:
Kai Hansen, sång, gitarr
Michael Weikath, gitarr
Markus Grosskopf, bas
Ingo Schwichtenberg, trummor

LP: Wrathchild - Delirium! (1989)

Sista skivan från glammiga Wrathchild innan dom kastade in handduken. Trummisen Star och basisten Angel drog sedan 2009 igång Wrathchild igen med ny sångare och gitarrist och släppte två år senare skivan "Stakkattakktwo". Nej, den har jag inte hört eller ens sett på bild.

Det massiva sminket från debutskivan är borttorkat och en lite ruffigare "titta, vi har sovit i rännstenen"-look har mejslats fram istället. Men det hjälpte alltså inte. Ingen köpte den här skivan i alla fall.

Texter och idolbiler på uppviket.

 

Har inte sett så mycket stavfel på låttitlarna sen valfri Slade-skiva. Bra skiva? Nej, inte så värst men kul att ha och balladen "Long way 2 go" som du kan lyssna på här nedan är helt ok.

 

A:
Delirium
Watch Me Shake It
That's What U Get (When U Fall In Love)
My Girlz
Long Way 2 Go
Good Girlz
Do What U Wanna

B:
Kid Pusher
She's High On Luv
Rokk Me Over
Only 4 The Fun
Drive Me Krazy

Producent:
Andy Guy

Skivbolag:
FM

WRATHCHILD:
Rocky Shades, sång
Marc Angel, bas
Eddie Star, trummor
Lance Rokkit, gitarr

LP: Dark Angel - Leave scars! (1989)

Tredje fullängdaren med Dark Angel och den första med Ron Rinehart på sång. Och den stackarn får nästan vricka tunkan ur led för att hinna art-i-ku-lera de enorma textmassor textförfattare Gene Hoglan skrivit ihop.

Inte direkt några "party all night"-texter på skivan utan här avhandlas t ex en pedofils själsliga våndor - "someone catch me, I deserve to die!" på "The Death of Innocence", lite oväntat textval för ett thrashband. Sex illersnabba rackare till låtar med en miljard riff per låt, två instrumentaler - snutten 'Worms' och så sjuminutaren 'Cauterization' - samt en skrikande cover på Led Zeppelins "Immigrant song". 

 

A:
"The Death of Innocence" Hoglan, Durkin 3:49
"Never to Rise Again" Hoglan, Durkin, Rinehart 3:55
"No One Answers" Hoglan, Durkin 7:50
"Cauterization" Hoglan, Durkin 7:20
"Immigrant Song" Page, Plant 1:47

B:
"Older Than Time Itself" Hoglan, Durkin 6:59
"Worms" Hoglan, Durkin 2:18
"The Promise of Agony" Hoglan, Durkin 8:25
"Leave Scars" Hoglan, Durkin 7:40

Producent:
Michael Monarch, Dark Angel

Skivbolag:
Under One Flag

DARK ANGEL:
Ron Rinehart, sång
Eric Meyer, gitarr, kör
Jim Durkin, gitarr, kör
Mike Gonzalez, bas, kör
Gene Hoglan, trummor, gitarr, kör

* * *

* * *

7"-singel - Gillan - Mutually Assured destruction! (1981)

Gillan-singel med de två outgivna "Mutually assured destruction" och "The maelström". Ttieln betyder "ömsesidig garanterad förstörelse" och är såklart en massiv vedergällning med massförstörelsevapen. För att tillämpa MAD fordras andraslagsförmåga, dvs de kunde göra en förödande attack också efter att motparten gjort ett fullständigt anfall. Detta innebär att ingen vågar anfalla den andra eftersom det skulle betyda självmord – man fick en terrorbalans. MAD verkligen. På framsidan har jänkaren precis tryckt iväg en missil...

... och här på baksidan gör ryssen samma sak.

Sista sidan i det medföljande häftet visar hur det kan se ut efter en sån attack.

 

Jo, alla bandmedlemmar har varsin bildsida i häftet. 

 

 Och så är det med en liten pjäs också om de två sista människorna på jorden, Reg och Ivan. Dom har en lång diskussion om vems fel det egentligen var, vem som startade det hela och historien slutar med... ja gissa.

 

A:
Mutually assured destruction

B:
The maelstrom

Producent:
Steve Smith

Skivbolag:
Virgin

GILLAN:
Ian Gillan, sång
Janick Gers, gitarr
Colin Towns, keyboards
John McCoy, bas
Mick Underwood, trummor

2-LP: Black Sabbath - Live Evil! (1982)

Fun fact: Black Sabbath har aldrig nånsin riktigt varit min grej och de få Sabbath-vinyler jag har hemma, och alltså även denna livedubbel, har jag fått av en kompis. Tokigt, va?

Laguppställningen som fick Dio att gå i taket av ilska. Iommi och Geezer överst, hans namn kortat till "Ronnie Dio" och Appice och Nicholls fick bara ett "special thanks".

Uppviket. En liten bild på Dio och Appice, tre bilder vardera på Iommi och Geezer...

 
Sju låtar från Ozzy-tiden, sju låtar från Dio-tiden.

 

A:
"E5150" (Dio, Iommi, Butler) 2:21
"Neon Knights" (Dio, Iommi, Butler, Ward) 4:36
"N.I.B." (Osbourne, Iommi, Butler, Ward) 5:09
"Children of the Sea" (Dio, Iommi, Butler, Ward) 6:05
"Voodoo" (Dio, Butler, Iommi) 6:07

B:
"Black Sabbath" (Osbourne, Iommi, Butler, Ward) 8:39
"War Pigs" (Osbourne, Iommi, Butler, Ward) 9:19
"Iron Man" (Osbourne, Iommi, Butler, Ward) 7:29

C:
"The Mob Rules" (Dio, Iommi, Butler) 4:10
"Heaven and Hell" (Dio, Iommi, Butler, Ward) 12:04

D:
"The Sign of the Southern Cross/Heaven and Hell (Continued)" (Dio, Butler, Iommi, Ward) 7:15
"Paranoid" (Osbourne, Iommi, Butler, Ward) 3:46
"Children of the Grave" (Osbourne, Iommi, Butler, Ward) 5:25
"Fluff" (Butler, Iommi, Osbourne, Ward) 0:59

Producent:
Tommy Iommi, Geezer Butler

Skivbolag:
Vertigo

BLACK SABBATH:
Tony Iommi, gitarr
Geezer Butler, bas
Ronnie James Dio, sång
Vinny Appice, trummor
Geoff Nicholls, keyboards

* * *

* * *

LP: Yes - Close to the edge! (1972)

Fullängdare nummer fem från proglegenderna Yes, ett band som jag, förutom hiten "Owner of a lonely heart", aldrig har hört en ton från förut. Japp, det är alldeles sant. Plockade åt mig denna LP på ren chans borta på Discogs när jag ändå shoppade en massa annat från en säljare där. Denna skiva räknas ju trots allt som en progklassiker och såna vill man ju gärna ha i samlingen.

 

Bilder på bandet och lite otippat även en bild på producenten (eller?) på baksidan. Konstigt nog inga låttitlar.

Inga låttiltar på uppviket heller utan bara ett drömskt landskap. Roger Dean har gjort en hel drös omslag till Yes och han har även gjort omslag till Uriah Heep, ASIA, Budgie och Glass Hammer. De sistnämndas sångare Jon Davison är förresten Yes nuvarande sångare.

Här på innerpåsen är låttitlarna tillsammans med sina lagom mystiska texter, handskrivna av Roger Dean.

 

En enda låt på A-sidan uppdelad i fyra kapitel, det är ju prog. På B-sidan brassar dom iväg hela två låtar.

 

A:
"Close to the Edge"
I. "The Solid Time of Change"
II. "Total Mass Retain"
III. "I Get Up, I Get Down"
IV. "Seasons of Man" 18:43

B:
"And You and I"
I. "Cord of Life"
II. "Eclipse"
III. "The Preacher, the Teacher"
IV. "The Apocalypse"  10:08
"Siberian Khatru"  8:55

Producent:
Eddy Offord, Yes

Skivbolag:
Atlantic

YES:
Jon Anderson, sång
Steve Howe, gitarr, sång
Chris Squire, bas
Rick Wakeman, keyboards
Bill Bruford, trummor

12"-EP: Ratt - Ratt! (1983)

Debut-EPn från Ratt och eftersom det här är den europeiska versionen så bjuds vi även på bonuslåten "You´re in trouble". Konstigt nog står det bara sex låtar på baksidan omslaget? De välsvarvade, råttbeklädda benen tillhör Tawny Kitaen, Crosbys dåvarande flickvän och mellan åren 1989-1991 fru David Coverdale. Det är även hon som kryper med stjärten i vädret på "Out of the cellars" omslagsbild.

 

 Hela gänget ovan - utom gitarristen Robbin Crosby som 2002 avled av en kombination av heroinöverdos, lunginflammation och AIDS, jo faktiskt, och trummisen Bobby Blotzer, som till de andras grava missnöje harvat runt med en egen version av RATT - är som så många andra band numera återförenade.

 
Men här på etiketten är minsann "You´re in trouble" med! Den och "Back for more" hamnade sen i betydligt slickade versioner på debut-LP:n "Out of the cellar".

 

A:
"Sweet Cheater" - 2:41
"You Think You're Tough" - 3:58
"U Got It" - 3:01
"You're in Trouble" - 3:15

B:
"Tell the World" - 3:15
"Back for More" - 5:16
"Walkin' the Dog" - 3:38

* * *

* * *

Producent:
Liam Sternberg, Mark Leonard

Skivbolag:
Music for Nations

RATT:
Stephen Pearcy, sång
Robbin Crosby, gitarr, kör
Warren DeMartini. gitarr, kör
Juan Croucier, bas, kör
Bobby Blotzer, trummor

LP: Gary Moore - Dirty fingers! (1983)

Har ett svagt minne att jag sett Gary Moore på Hultsfredsfestivalen nångång i början av 90-talet men då vi upptäckte att han bara tänkte spela sin eländiga blueslåtar, ja då gick vi... Tänk om han hade drämt iväg rockrökare som "Hiroshima", "Nuclear attack" eller "Run to your mama" från den här tuffa "Dirty Fingers"-skivan istället. Ack ja. Den sistnämnda låten har förresten en stencool gitarr/keyboard-duell mellan Gary Moore och Don Airey! Inspelad 1981 direkt efter "G-Force"-skivan men inte släppt förrän 1983 och då bara i Japan. I resten av världen släpptes den året därpå.

Och eftersom det är en japanpress är såklart innerfodralet fyllt med obegripliga tecken.
Det här är troligtvis texterna.

Som tur är finns texterna på english också. Just den här låten "Nuclear Attack" finns också på ELP-killen Greg Lakes debutsoloskiva där Gary Moore spelar gitarr. Den versionen finns säkert på YouTube om du vill lyssna på den.

 

A:
Hiroshima 4:30
Dirty Fingers 1:09
Bad News 5:06
Don't Let Me Be Misunderstood 3:37
Run to Your Mama 4:44

B:
Nuclear Attack 5:11
Kidnapped 3:50
Really Gonna Rock Tonight 3:50
Lonely Nights 3:58
Rest in Peace 5:58

Producent:
Chris Tsangarides

Skivbolag:
Jet

GARY MOORE:
Gary Moore, gitarr, sång
Charlie Huhn, sång
Don Airey, keyboards
Jimmy Bain, bas
Tommy Aldridge, trummor

LP: Gillan - Future shock! (1981)

Så bra att man måste ha flera utgåvor av den! Jo, för nu har jag inte mindre än tre varianter av denna Gillan-skiva! Helt galet men så kan det gå. Hittade nämligen denna utgåva med det 16-sidiga häftet på Discogs och shoppade den på stört. När jag packade upp paketet var det dock den vanliga utgåvan jag fått och den hade jag ju redan, en finskpressad variant. Den jag fick var engelskpressad men annars var dom precis lika. Och inget häfte. Ett snabbt mejl till säljaren i England som bad tusen gånger om ursäkt och skickade sen denna, den rätta, till mig. Så nu har jag tre "Future shock". Fantastisk skiva med ett gräsligt omslag.

Världens bästa sångare? Ja, i alla fall topp fem. Eller?

Cool kille med ögonlapp. Jag gillar Bernie Tormé och hans kaotiska gitarrspel.

Mycket bilder är det. Det var ju därför jag ville ha den här utgåvan.

Hela gänget samlat för en stilla.. kartläsning?

Blåaste textbladet ever.

Keyboardisten Colin Towns till vänster och stentuffe basisten John McCoy till höger. 

Ännu mer bilder och så en idolbild på den pillemariske trummisen Mick Underwood.

Häftet avslutas med ännu en futuristisk målning och omslagsbilden från den föregående plattan "Glory road".

 

A:
"Future Shock" – (Gillan, McCoy, Tormé) (3:06)
"Night Ride Out of Phoenix" – (Gillan, Towns) (5:06)
"(The Ballad Of) The Lucitania Express" –  (Gillan, McCoy, Tormé) (3:10)
"No Laughing in Heaven" – (Gillan, McCoy, Tormé, Towns, Underwood) (4:58)
"Sacre Bleu" –  (Gillan, McCoy, Tormé) (3:03)
"New Orleans" – (Guida, Royster) (2:37)

B:
"Bite the Bullet" –(Gillan/Towns) (4:50)
"If I Sing Softly" –  (Gillan, McCoy, Tormé) (6.10)
"Don't Want the Truth" –  (Gillan, McCoy, Tormé) (5.40)
"For Your Dreams" – (Gillan/Towns) (5.04)

Producent:
"Chas" Watkins, Gillan

Skivbolag:
Virgin

GILLAN:
Ian Gillan, sång
John McCoy, bas
Bernie Tormé, gitarr
Colin Towns, keyboards
Mick Underwood, trummor