LP: UFO - UFO2 Flying! (1972)
A: Silver Bird / Star Storm / Prince Kajuku
B: The Coming Of Prince Kajuku / Flying
Producent: Milton Samuel Skivbolag: Nova
UFO:
Mick Bolton, guitar / Phil Mogg, vocals / Andy Parker, drums / Pete Way, bass
ÄNTLIGEN SEMESTER!!
Trodde aldrig den dagen skulle komma men nu är jag tamejfan ledig i fyra veckor. Och på grund av stugvistelser , kortare trippar till diverese utflyktsmål och inte minst Gothia Cup senare i juli så kan blogguppdaterandet bli lite ryckigt. Men jag ska göra mitt bästa att försöka serva er med mer eller mindre bra skiv- och filmtips även under juli månad, men deppa inte ihop om det går en 4-5 dagar mellan uppdateringarna, OK?
Och visst skulle det väl vara skönt att under semestern bara softa i en stol och flyga iväg till en annan galax med ett UFO?
Snacka om Klockren övergång. För bakom det här minst sagt skumma omslaget döljer sig fullängdare nummer två från hårdrockslegenderna UFO, som faktiskt är så långt ifrån den hårdrock man vanligen förknippar med Mogg & Co som man kan komma. Inte hårdrock? Men vad är det då? Tja, som du ser på skivans undertitel är det "One hour spacerock" som avhandlas här, och med det menas alltså genomspejsad, pårökt, skitflummig och bitvis ogenomtränglig jazzrymdrock, ibland inte helt olikt Spinal Tap under deras mest frisinnade frijazzperiod då flumklassikern "Jazz Odyssey" skapades. Med vissa rockinfluenser.
Men är det bra då?
Öh nej, inte så värst.
Den är djävligt flummig minst sagt. Långa låtar (titellåten "Flying" är 26 minuter...) med en hel del ensamma basgångar som monotomt rullar på och ovanpå det sjukt flummiga gitarrsolon med rymdiga effekter. Sparsamt med trummor och långa stycken helt utan sång. Det är minst sagt jävligt svårt att greppa det faktum att det här gänget (minus gitarristen Mick Bolton) två år efter det här skrev rockrökaren "Doctor Doctor"...
Mest kul att ha den här skivan som komplement då jag har en hel shitload med UFO-vinyler hemma, men jag kommer nog aldrig att slänga den här på vinylsvarven igen, är jag rädd.
Trivia: om du verkligen pallar med att lyssna på hela titellåten så får du i slutet höra en snutt av Rudyard "Djungelboken" Kiplings dikt "Gunga Din". Baklänges. Jamen, jag sa ju att skivan var konstig.
Denna sättning släppte detta år även liveplattan "Live" (men bara i Japan), sen klev Bolton av det flummiga rymdskeppet och ersattes raskt av den lynnige tysken Michael Schenker. Den sättningen släppte 1974 den betydligt hårdare "Phenomenon" och resten är underbar rockhistoria.
Och den här gången bjussar jag - utöver den vanliga MP3-spelaren med hela skivan - även på ett Youtube-klipp med "The coming of Prince Kajuku" som är den rockigaste låten på skivan.
Till sist; har du nånsin sett ett så underbart konstigt omslag?
Sådärja, nu borde du klara dig ett par dar.
Det här är bra grejer! Jävlar vad avundsjuk jag blir. Den här plattan vill jag ha tag på!
UFO 1 är lika bra. Och live-plattan minst lika flippad.
Sedär en platta som du dissar.
Den måste man ju kolla in för den kan ju inte vara dålig o sedär den var ju rätt bra
Det här är bra shit asså och Pete Way är skitsnygg och ascool. Det luktar Hawkwind från någon sunkig gratis festival omkring Ladbrok Grove 1970 och ända in till vårt millenium. :D
Nämmen "kk", jag visste att du gillade UFO men var inte det här lite väl konstigt? Jag trodde du var "The Wild, the Willing and the Innocent"-kille?
Ha en trevlig semester Anders :)
Djävla bra skiva det här. Ett nytt fynd.
Brukar lyssna på denna när jag jobbar framför datorn numera