LP: UFO - Force it (1975)
Ett kranbelamrat badrum på framsidan med två kelande människor i badkaret. Vilka dom är? Jo, det är faktiskt performanceartisten/musikern Genesis Breyer P-Orridge och hans dåvarande flickvän Cosey Fanni Tutti. De två turturduvorna bildade sedermera bildade den industrignisslande orkestern Throbbing Gristle. Sådeså.
Bonusinfo: Orridge och Fanni Tutti blev just detta år 1975 åtalade för att ha tillverkat vykort som avbildade Drottning Elizabeth i diverse pornografiska situationer, men klarade sig undan böter och fängelsestraff med förbehållet att dom genast slutade med såna vulgära saker.
Och så en jättekran på baksidan med pyttiga bandfoton. Skivans titel "Force it" är förresten en ordlek på ordet "kran" som i USA kallas "faucet". Säg "Force it" jättesnabbt och kolla på omslaget så ser du att det vimlar av kranar på det. Skivan heter alltså "Vattenkran", hårdrock, eller hur?
Måste visa den ljuvliga innerpåsen också. Precis såna där skivställ hade jag i början av min vinylkarriär. Observera att Gustavsbergs skivställ är särskilt gjorda för "skivorna från EMI" så det här är nog inte originalinnerpåsen då UFO-skivan är släppt på Chrysalis.
A: Let It Roll / Shoot Shoot / High Flyer / Love Lost Love / Out in the Street
B: Mother Mary / Too Much of Nothing / Dance Your Life Away / This Kid's / Including Between the Walls
Lyssna på Spotify:
http://open.spotify.com/album/6FQg0up2vgVfVRysiyOtFF
Producent: Leo Lyons Skivbolag: Chrysalis
UFO:
Phil Mogg, vocals / Michael Schenker, guitar / Pete Way, bass / Andy Parker, drums
Fjärde studioskivan från engelska UFO och nu börjar det lossna för våra engelska vänner då den blev den första att släppas i USA. Men givetvis gick jänkarna i taket av det ekivoka omslaget så på USA-utgåvan är de två kyssande personerna genomskinliga. Såhär.
Jamen, det blev ju jättebra.
Skivan då? Jovars, riktigt jävla bra om du frågar mig, UFO blir bara bättre och bättre för varje skiva men det hänger fortfarande kvar lite rymdiga flumprylar i musiken sedan bandets tidigare "liv" som spejsade rymdrockare. Lyssna bara på mittenpartierna på "Too Much of Nothing" och på "Shoot shoot" respektive där bandet likt fornstora dar tar en liten psykedelisk vandring.
Men såna återfall gör såklart ingenting då skivan till övriga 99.99% består är bastant och skönt gungande hård rock och så sjunger ju Phil Mogg för jävla bra som vanligt. För att inte tala om Michael Schenkers guraspel som verkligen är utomjordiskt vackert, som på den avslutande Schenker-skrivna instrumenala "Between the walls" som är så spröd och fin att man bara vill skrika. Sa jag förresten att Schenker vid tillfället bara var blott 20 år fyllda?
Skivan är precis som den föregående "Phenomenon" (och den följande "No heavy petting") producerad av bluesrockande Ten Years Afters basist Leo Lyons och för första gången på en UFO-skiva så skymtar i vissa låtar en keyboard i ljudbilden, spelad av Chick Churchill, även han från Ten Years After. UFO-grabbarna tyckte att keyboards passade så bra in i deras sound att på "No heavy Petting" (1976) så hade bandet utökats med den keyboardspelande Danny Peyronel. Han varade dock bara en skiva innan Paul Raymond tog över den sysslan på en hel drös UFO-skivor men det kan vi väl ta i ett senare inlägg.
Bonus-info: nämnda Peyronel är numera sångare i "X-UFO", ett band bestående av diverse ex-UFO medlemmar. Fullmatad CD med både nytt material och egna tolkningar (oj vad spännande...) av gamla UFO-klassiker kommer under 2012, den få vi inte missa!
Eller jo, det ska vi nog göra... Nu sätter vi oss i en liten ring och lyssnar på den här istället.
Kommentarer
Trackback