Film- & Musikbloggen!

A:
Unchain the Night / The Hunter / In My Dreams / Slippin' Away / Lightnin' Strikes Again

B:
It's Not Love / Jaded Heart / Don't Lie to Me / Will the Sun Rise / Til the Livin' End

Lyssna på Spotify:
Dokken – Under lock and key

Producent:
Angelo Arcuri, Neil Kernon och Michael Wagener

Skivbolag:
Elektra

DOKKEN:
Don Dokken, vocals, guitars
George Lynch, guitar
Jeff Pilson, bass
Mick Brown, drums

Tredje skivan från pudelhjältarna Dokken är en rackarns bra skiva. Vet inte hur många gånger jag lyssnat på den här den här veckan men det börjar faktiskt närma sig ett tvåsiffrigt antal. En skiva som jag köpt nångång nånstans och bara ställt in i hyllan så när jag tippade ut den ur LP-fodralet tidigare i veckan var det alltså premiärspelning. Hur sjukt är det på en skala? Jag köper kanske för mycket skivor...

Men den var väl värd att väntas på för jösses va bra den va med en patenterat skön Dokken-mix av både hårt, mjukt och allt där emellan.

Rökarna först (som bara är två till antalet): klockrent fräna "Lightnin' Strikes Again" (går du inte igång på Dons falsettskrik i slutet gillar du fan inte musik överhuvudtaget) och den snabbtrampade "Til the Livin' End" med ett ruggigt fränt solo från George Lynch.

På den motsatta sidan har vi de avsevärt mjukare alstren; först den svinsköna "Slippin' Away" (den bästa balladen som Journey aldrig skrev), "Jaded Heart" (vilken refräng!) och "Will the Sun Rise", även den med en rasande skön refräng.

Och mitt mellan de två har vi då alltså alla mellantempolåtar; "Unchain the Night", "The Hunter" (båda med fräsiga Lynch-solon), "In My Dreams" (Lynch briljerar igen!), "It's Not Love" (Def Lep-körer) och "Don't Lie to Me".

Trivia: sålde över en miljon ex och ynglade av sig tre hitsinglar: "In My Dreams", "The Hunter" och "It's Not Love". Dokken agerade vid den här tiden förband till bland andra Judas Priest, AC/DC, Aerosmith och Dio och den kultförklarade dokumentären "Heavy Metal Parking Lot" (1986), handlar om partajande hårdrockare på en parkering som ska in och kolla på just Judas Priest och Dokken.

Hela det pudelklassiska underverket är producerat av Neil Kernon som numera rattar ljud åt betydligt hårdare akter som Cannibal Corpse, Nile och Macabre. Jo, faktiskt. Mångsidig herre minsann.

Fan va bra, ingen som vill bilda ett Dokken-tribute band med mig? Pax å va Mick Brown!